Visst kan man ägna sig åt provokationer för att få igång debatter men att närma sig frågor med insiktslöshet finns en risk att man får en reaktion, som slår tillbaka pga just insiktslöshet.
Dessutom blir jag förvånad över att inte fler reagerar med tanke på effekten av just vattenskotrar.
För några år sedan då jag satt i Miljö- och Byggnadsnämnden kom ett förslag, som vi skulle yttra oss över kring just vattenskotrar i Västervikskommun. Vänsterpartiet föreslog att de skulle förbjudas, vilket inte gick. Hade vi varit eniga i nämnden så hade högre instans varit tvungna och pröva vårt förbudsförslag. Man behövde ju inte ha speciellt livlig fantasi för att se hur det skulle bli och historien också har visat. Eftersom inte V-förslaget gick igenom började man diskutera tillgängliga körytor med 100 meter från farled och av detta blev det intet.
Nu diskuterar man förarbevis, körkort, åldersbegränsningar mm. Hur detta ska följas upp och hanteras nämns ej med tanke på kostnader och personalsituation hos kustbevakning och sjöpolis.
Det allra mest anmärkningsvärda är att i stort sett ingen tagit på sig att vara förespråkare för undervattensvärlden. Alla som har dykt under vattnet har märkt hur långt ifrån en motorbåt ljudet hörs. Fiskar har förmågan att lägga märke till vibrationer i vattnet via bland annat sidolinjesorganet och är följaktligen mycket känsliga för ljud i vattnet.
När sedan fisken minskar på grund av näringsbrist, explosion av storspiggsförekomst och övergödning och annat, då lägger vi ut bullermattor av helt onödiga högfrekventa motorer och nu senast vattenskotrar.
Hur ska ungdomar kunna förstå detta, när inte ens de flesta förstår detta. Det ungdomar förstår är förbud eller inte förbud.
Ingen har överhuvudtaget nämnt miljölagstiftningen, som säger att om man inte vet eller är osäker på följderna ska försiktighetsprincipen gälla.
De sista åren har dock några forskare börjat reflektera över effekterna av de bullermattor vi förser skärgård, innanhav och oceaner alltmedan undervattensvärlden gråter.