Jag läser artikeln om den våldsamma brukaren och hans hund och känner inte så stor förvåning över den brist på handlingskraft som verksamhetens ansvariga visar mot sina anställda. Som brukare idag ska man vara hemma i sitt boende med så mycket hjälp/insatser som behövs, även om det innebär att brukaren agerar aggressivt, inte vill ta emot hjälp, äter dåligt, avböjer vanlig hjälp med tvätt/bad eller dusch. Listan kan göras lång. Vi har ett självbestämmande och så länge vi är klara i huvudet så bestämmer brukaren själv och hemtjänsten kan inget göra. Man läser i artikeln att handlingsplaner gjorts som troligtvis är svåra att följa. Man kan av artikeln misstänka att det finns en demenssjukdom bakom beteendet som gör det svårt för alla inblandade. Dementa med aggressivitet är den svåraste gruppen dementa att jobba med. De förstår ju inte själva, de kan i sitt tidigare liv varit snällaste människan på jorden och då att se sin anhörig förändras är inte lätt att acceptera.
Men något som är väldigt viktigt är hur brukarnas anhöriga beter sig, hur handläggare och i socialtjänsten och ansvariga chefer får till ett bra samarbete med alla inblandade. Det gör det är lättare för alla att lösa olika situationer. Nu menar inte jag att det är så i detta fall för den vetskapen har jag inte men har genom åren sett hur detta kan påverka olika beslut.
Att jobba som hemtjänstpersonal och hjälpa personer i deras hem är både positivt och ett ofta tacksamt arbete. Men kan också som i detta fall vara ett farligt yrke. Hur många av oss skulle acceptera att bli biten, spottad och riven på sin arbetsplats i flera månader? Detta är ett lågavlönat, tungt arbete både fysiskt och psykiskt. Trots detta så drar men ner på personalen, låter utbildade undersköterskor städa i hemmen när de istället kan använda sin tid till att ta hand om brukaren på annat sätt, till exempel promenad, ta en fika, läsa eller bara prata och diskutera. Det påstås att städa är en social bit men då kan väl ett städföretag vara lika socialt? Det finns brukare man åker till flera gånger/dag men bara lägger eller tar upp vilket tar 5-10 minuter och sedan blir det ensamhet igen.
Det är dags att lyfta yrket för att vi som blir gamla framöver ska kunna bo hemma och då behövs det duktig personal som vill ta hand om oss. Varför kan inte Västerviks kommun visa framfötterna och vara en ledande kommun som lyfter yrket. Det skulle väl vara fantastiskt.
Hälsningar från en som har sett alla sidor av detta