Och priserna fortsätter att stiga, i februari var ökningen 2,5 procent större än i januari. Det är den högsta prisökningen som någonsin registrerats. Hur länge kan detta få pågå? Finns det någon gräns för vad hushållen orkar med? Man kan tycka att den gränsen för länge sedan är nådd när färsk paprika sprängt prisvallen med sina 85 kronor per kilo! Eller tomater som kostar över 60 kronor kilot och potatisen ligger i en del affärer på en bra bit över 20 kronor kilot. Hur hinner personalen i affärerna med att byta prislappar på hyllorna och kan man verkligen sälja allt som ligger på de välfyllda grönsakshyllorna eller tvingas man kasta allt mer när bäst-föredatumet gått ut på grund av de höga priserna?
En annan aspekt på de ofattbara prishöjningarna är vem som tjänar en massa pengar på alla prishöjningar? Någon måste det ju vara för pengarna som kunderna tvingas betala kan ju inte bara försvinna. Kan det vara bönderna som blir rika på sina produkter? Det är ju därifrån alla råvaror till våra livsmedel kommer. Eller är det förädlingsindustrin, alltså slakterier, bagerier, charkuterifabriker eller förpackningsindustrin som tjänar storkovan på alla prishöjningar? Utöver detta har vi sedan alla transporter, där slåss flyget, åkerier och rederier om att få frakta alla varor som tillverkas eller importeras och sedan ska ut i affärerna. Kan det vara så enkelt att det är livsmedelsaffärerna som nu ökar sina vinster något enormt?
Det verkar vara svårt, för att inte säga omöjligt, att få stopp på prisutvecklingen som i och för sig drabbar alla, men barnfamiljer och pensionärer drabbas hårdast. För att nu inte tala om fattigpensionärerna, det finns cirka 300 000 svenska pensionärer som har 12 300 kronor, eller mindre, i månaden att leva av. Det är inte så ofta man hör den gruppen nämnas i debatten. Fattigpensionärerna får ingen ”löneökning” men hyreshöjning och allt dyrare matpriser slipper de inte. Det är hög tid för vår regering att dra i nödbromsen innan den stora kollapsen är ett faktum.