Vid jämförelse av Oskarshamns och Västerviks sjukhus märker man genast att den sistnämnda avgår med segern vad gäller inredningens modernitet. Därmed inte sagt att detta är positivt. Inte alltid. Nej, de nymodiga sänglamporna är så pass konstruerade att inte lyckas man rikta ljusstrålen dit där den borde låta sitt sken lysa, på boken alltså. Och den nya fjärrkontrollen till teven är en svår nöt att knäcka. Den är så pass modern att även personalen går bet på den. 

Sedan själva sängen, som ju borde vara bekväm att ligga i, visar sig vara svårbegriplig. Kanske inte direkt sängen förstås, men det råder oenighet vad beträffar hur patienten bör ligga. Varje morgon har personalen synpunkter på vilket läge sängen har, ofta ser den ut som bokstaven V påstås det. Och det måste man ju hålla med om att ur betraktarens synvinkel ser det besynnerligt ut. Att patienten upplever det bekvämt med fötterna lite högre upp får man inte ta som en självklarhet att på eget initiativ göra som man vill. Att göra som hemma går inte för sig. Ty hemma är det fullt tillåtet för sängen att se ut hur som helst. Och det gör den. Knölig och god är den. Men förstås måste man ju förstå att på sjukhus måste den se respektabel ut. 

Ja, allt måste se rätlinjigt ut. Det begriper den som är sjuk trots svårigheten att anpassa sig till allt det moderna. Men personalen är tolerant. Även om patienten kommer mitt i natten iförd sitt lindrigt rena nattlinne, tillåts hon att ha den på sig den första natten. 

Ingenting att läsa finns på varken Oskarshamns eller Västerviks sjukhus. Kan bero på smittorisken. Men tiden går, man beväpnar sig med tålamod. Och förnöjsamhet. Personalen framhåller, med viss stolthet, just det moderna som Västerviks sjukhus erbjuder. Även om det är krångligt.

Aino Samuelsson