Relationen mellan kyrka och stat är ett ständigt återkommande dilemma. Ända sedan 300-talet och kyrkans övergång från förföljd minoritet till dominerande livssyn har frestelsen funnits där. Från två håll. Staten vill använda kyrka för sina syften och kyrkan ser möjligheter att dra nytta av staten. De dåliga exemplen är allt för många.
Luthersk tradition i Sverige har haft samma dilemma som i den ortodoxa respektive katolska traditionen. Reformationen kidnappades delvis av Gustav Vasa och under 1600-talet växte kyrka och stat samman. Det gav oss en luthersk statskyrka under 400 år och en osedvanligt dålig historia vad gäller religionsfrihet. Först i och med lagen om religionsfrihet 1951 fick vi i Sverige full religionsfrihet. I samband med millennieskiftet skildes så äntligen kyrka och stat åt. Åtminstone trodde vi det.
Tyvärr sitter de mentala banden kvar hos allt för många. Statsminister Löfvens omdiskuterade intervju i Kyrkans tidning är bara det senaste exemplet. I egenskap av Sveriges statsminister säger han bl.a. så här:
– Jag kan förstå att man av trosskäl kan ha svårt att få ihop det, men kyrkan som öppen demokratisk kyrka är en organisation som står för människors lika värde. Människor som älskar varandra, oavsett kön, ska ha samma rätt till vigsel. Vi socialdemokrater arbetar för att alla präster ska viga alla, även samkönade par.
Uttalandet är illavarslande. För det första låter landets statsminister här meddela att kyrkans lära övertrumfas av ”kyrkan som öppen demokratisk kyrka”. Men kyrkans lära är given av Jesus och apostlarna.
För det andra återkommer det felaktiga argumentet att frågan skulle handla om människovärdet, vilket inte är fallet. Alla människor är lika mycket värda, men alla relationer ska inte kallas äktenskap. Att vi i Sverige avvisar polygami beror inte på att människor med polygama önskningar har ett lägre människovärde, utan det beror på att vi inte anser att polygama relationer ska få äktenskapets status.
För det tredje anknyter statsministern till den långa socialdemokratiska traditionen: Låt oss ta kontroll över kyrkan i stället för att avskaffa den. Statsministern säger det rakt ut: ”Kyrkan kommer att vara en intressant arena för socialdemokratin inom oöverskådlig tid, jag kan inte se slutet på det engagemanget.”
Personligen undrar jag var biskoparna tagit vägen? Oavsett vad man tycker i sakfrågan om samkönade vigslar så borde alla sidor protestera.
Från SEA:s sida har vi länge hävdat att det – på grund av politikers och medias klåfingrighet – är dags att inrätta en civilrättslig ordning. Vi måste värna kyrkans frihet!