Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Det senaste är nyheten att alltfler vill ha hundar med mycket varg-DNA. Mer varg än hund. Mer rovdjur än sällskapsdjur. 

Samtidigt är det förbjudet för de som avlar och säljer hund att berätta om hunden har inslag av varg, eller ens är varglik – vilket väl får förmodas vara det de naiva presumtiva hundköparna är ute efter. Något fränt, vilt och mystiskt därhemma. 

Nu kommer berättelserna om hur människor, andra hundar och tamboskap kommit till skada när varghundar attackerat. Hur dumma får vi bli? Varg hör hemma i skogen, inte hemma i soffan hos Svensson. Jag vill inte möta en varghund när jag är ute och rastar hund.