Filmen skildrar lägerkommendanten Rudolf Höss boende med familjen i vackert hus med stor trädgård där rosor och grönsaker odlas; till synes ett ordnat familjeliv men där bara en mur skiljer från Auschwitz; ljud från tåg och skott därifrån, rök från krematoriets skorsten.
Att se och förstå vad som händer men inte reagera på det...
Det finns tecken i tiden:
- Efter den fruktansvärt grymma Hamasattacken på israeler slår nu Israel tillbaka med likaledes fruktansvärd grymhet och fullständigt oproportionerliga hämndaktioner där stora mängder civila och däribland barn dör i Gazaremsan.Trots politiska och folkliga protester fortsätter det. Israels politiska ledning fortsätter med vidöppna ögon.
- Stödet för Ukrainas del börjar svikta; krigsrapporter har blivit trist vardag, ”för lite action” för våra publika behov och ändå fortsätter allt med bombterror och fasansfull död.
- I vårt land har statsmakterna förklarat krig mot gängkriminaliteten och den grova våldsbrottsligheten i vårt land och bra så. Men utan eftertanke slår man först till med att kraftigt utöka straffsatserna för brotten utan eftertanke på det som väntar sedan, det vill säga fängelse på redan överfulla anstalter med ökad risk för konfrontationer, våld, förvärrad kriminalisering med mera.
- Om friskolorna kan sägas att debatten fått en oväntad törn efter turbulensen kring Academediaförsäljningen. Den tilltänkte köparen, miljardären Roger Akelius, tänkte satsa mer på skolbarnen än på vinstutdelning till ägarna. Detta resulterade i kraftigt fall av aktiekursen för Academedia och köpet har gått tillbaka. Pengarna verkar ha varit viktigare än skolbarnens undervisningsförhållanden.
- Vården är i kris, skolor och barntillsyn i kris. Den ökade kriminaliteten redan kort belyst ovan. Allt symtom på systemkris. I en tidigare insändare har jag påtalat vidgande inkomst- och förmögenhetsklyftor som en bidragande faktor till instabilitet i samhället.
- Vi har en regering och förvisso riksdagsmajoritet som radikalt förändrat vår migrationspolitik. Migrationsministerns åsikter och förslag måste vara en våt dröm för Sverigedemokraterna. Ordval/begreppsval befinner sig på ett lutande plan av neologismer (”flyktingar” blir ”migranter”, ”förvar” blir ”återvändarcentra” och så vidare). Inkomstgränser för arbetskraftsinvandring föreslås höjas till nivåer som redan svenska medborgare inte kan nå. Är det i själva verket en förvandling där man gör om motstånd mot invandring och ger det en ekonomisk förklaring? Ser bättre ut, låter bättre! Ett gott råd till oss alla borde vara ”lyd inte i förväg”!
Det finns mycket att reagera på. Kanske är det naturligt att inte ta in det vi ser, det blir för tungt och skuldbeläggande helt enkelt. Våra skyddsmekanismer rent psykologiskt finns där för att skydda oss. Men de skadar andra!
En intensiv känsla att utvecklingen i världen lutar fel finns där. Att försöka förstå vad mina vidöppna ögon ser är första steget till vidare beslut – vem jag röstar på, vad jag kanske kan stötta ekonomiskt, vad jag konkret kan göra.
Om någon politiker läser det här – vad kan/tänker du göra?
Och till alla andra: Låt oss börja tala om vad vi ser!