Sverige är ett av världens bästa länder att leva i. Jag vill påstå att anledningen till det är att arbetarrörelsen sedan slutet på 1800-talet varit, och fortfarande är ett så starkt grundfundament.
Där har vi den unika modellen, med bland annat en stark arbetsmarknad där vanligt folk bidrar till att hela tiden föra Sverige framåt. Men det räcker tyvärr inte!? Vi behöver ha beslutsfattare som är med på tåget också. Jag gillar när politiker har en framtidsvision. Jag gillar när politiker använder våra frågor, arbetarrörelsens frågor, tillika fackliga frågor, för att nå dit. Jag gillar när det går bra för Sverige och är stolt över mitt bidrag för att bygga upp ett välfärdssamhälle som ger trygghet och där vi blickar mot framtiden. Därför så måste vi ha en arbetslöshetsförsäkring med hög ersättning och bra villkor. En anställningstrygghet som är värt namnet. Starka kollektivavtal mellan arbetsgivare och löntagare. En sjukförsäkring som räddar människor från undergång.
Vart vill jag komma med det här resonemanget? Jo, vår trygghet är faktiskt också hotad av politiker. Alliansen och Sverigedemokraterna vill göra Sverige till ett mer otryggt land att leva i. Införa massiva skattesänkningar för de som redan tjänar mest. Skattesänkningar som leder till färre anställda inom skolan, vården och omsorgen. Man vill stifta lagar som kommer att bidra till att sänka löner och göra anställningar ännu otryggare. Man tror att sjuka blir friska om de blir fattiga genom att inte bevilja sjukpenning till de som behöver det.
Arbetarrörelsens ambition för Sverige är att vi fortsatt ska vara ett land i absolut världsklass. Vi ska tävla om att vara bäst – inte att konkurrera med försämrad trygghet och lägre löner för vanligt folk.