Inom industrin så har det pratats en del om att jobben ska vara psykosocialt bra, om att införa en viss trygghet för arbetstagarna och motarbeta stressjukdomar. Men många av oss vet att det där bara är snack och fina ord som bara måste synas utåt.

I en jobbannons för kan man läsa: "Du ska vara noggrann och säkerhetsmedveten. Du ska ha ett öga för ordning och reda och kunna jobba i ett hårt tempo. Du ska vara snabblärd, strukturerad och flexibel i sinnet. Du ska ha en kvalitetsmedvetenhet i toppklass, vara pålitlig och kunna prestera varje dag. Effektiv och självgående och ha en hög arbetsmoral och en riktigt god fysik."
Var hittar arbetsgivarna en sån personal? Det är ganska skrattretande.

Var finns jobben för de som inte känner sig bäst på allt? Finns det jobb för medelmåttor nu för tiden?
Eller ska de slås ut och leva på bidrag resten av livet? Därigenom kan många förmågor försvinna, som Sverige kanske behöver, men som kanske inte känner att de är världsklass på allt.

När man söker personal skriver man alltså inte ett ord om att det är viktigt att man ska komma in på arbetsplatsen och trivas och att den psykosociala delen är viktig.