Istället för en konstruktiv debatt får vi ständiga påhopp på motståndarsidan, politiska floskler och en presentpolitik där målet tycks vara att dela ut ekonomiska stödpaket till de väljargrupper som politiska valstrateger valt att prioritera. Politiken tycks av många främst ses som en språngbräda in i en mer lukrativ konsultverksamhet, eller som en möjlighet att senare tälja guld ur egenhändigt framdrivna reformer. Inte heller går våra folkvalda obefläckade ur flera av de korruptionsavslöjanden som kommit fram under den senaste tiden.

Ändå är det inga små utmaningar Sverige nu står inför. Extrema klimathändelser blir märkbart vanligare, vilket hotar matförsörjning och politisk stabilitet i omvärlden. Sverige missar samtidigt nästan samtliga sina miljömål, som till exempel levande skogar, rikt växt- och djurliv och levande kust och skärgård. Vi saknar också en samhällsomfattande krisberedskap för att hantera de framtida problem vi nu ser komma:

• Ett förödande anfallskrig pågår inom Europas gränser, med oförutsägbara konsekvenser för vårt närområde. 
• En skola som bidrar till ökad segregation samtidigt som friskolekoncerner gör miljardvinster på skattepengar, med hjälp av världens mest extrema möjlighet till vinstuttag.
• En sjukvård med kronisk platsbrist och tilltagande bemanningssvårigheter. Den administrativa sektorn har vuxit så att det nu finns fler sjukvårdsadministratörer än läkare. Vårdbolag jagar kryphål för att nå maximal ersättning till minimal insats. 
• Ett samhälle där inkomstklyftorna stadigt ökat sedan 1980-talet, där förtjänst från kapitalinkomst konsekvent gynnats på bekostnad av lönearbete. 
• En tilltagande förlust av biologisk mångfald, där över 2 000 svenska arter är hotade, flertalet på grund av hur skog och jordbruk bedrivs. Vilda djur utgör nu bara 4 procent av alla däggdjur, att jämföra med 36 procent människor och 60 procent boskap.
• Dessutom fortsatta problemen med gängkriminalitet, instabil energiförsörjning och en dysfungerande bostadsmarknad. 

Det torde vara uppenbart att inget av de ovan nämnda problemen kommer att lösas under kommande mandatperiod, utan att ett långsiktigt arbete behövs. Detta är våra politiker rimligen fullt medvetna om. Som opinionsläget just nu ser ut kommer det också bli svårt att bilda regering på ett starkt mandat. Trots detta bjuds vi på en politik som aktivt motverkar övergripande lösningar till förmån för uppseendeväckande utspel och dåligt underbyggda politiska reformer. 

Svenska väljare förtjänar bättre än att matas med dåligt underbyggda utspel och valfläsk. Vi behöver politiker som talar klarspråk om de problem vi står inför och en beredskap att ta sig an dem även när det inte ger en omedelbar utdelning i opinionsmätningarna. Vi behöver kort sagt ledare som uppvisar ledaregenskaper. 

Därför vill jag rikta denna uppmaning till svenska politiker: Det vi erbjuds är inte gott nog. Sluta att prioritera maktspel och blockpolitik på Sveriges bekostnad! Ge oss politiska visioner som sträcker sig bortom nästa mandatperiod. Ge oss en bild av vilket Sverige ni vill se 20 eller 30 år in i framtiden. Ge oss också realistiska planer för att nå dessa mål, byggda på vetenskap och kunnande snarare än politiskt önsketänkande. 

Det må vara en utopisk vision, men att vilja lämna över en bättre värld till kommande generationer är fortfarande en dröm värd att kämpa för.