Vi måste komma bort från föreställningen att valet står mellan att höja skatterna eller acceptera sämre välfärd.
Sverige är ett av de länder i Europa som tar ut allra störst andel av skatterna på människors inkomster. Bara Danmark är värre visar Eurostats nya statistik över skatteinkomsterna som andel av BNP. Av statistiken framgår även att det svenska skattetrycket ökar och då har Eurostat inte hunnit fånga upp årets stora höjningar. Sedan regeringen tillträdde för två år sedan har den höjt – eller aviserat höjningar – av skatterna på netto totalt 60 miljarder kronor.
Dessa och kommande skattehöjningar riskerar att skada svensk ekonomi och sannolikt även minska skatteintäkterna då premien för arbete, risktagande och ansvar minskar. Jämförelsevis ökade exempelvis skatteintäkterna under den förra regeringen trots skattesänkningar. Det blev alltså mer resurser till den offentligt finansierade välfärden, trots att människor fick behålla mer av sina inkomster. Pengar som också ger människor välfärd. Tro inget annat.
Det finns också en annan anledning till att det inte går att sätta likhetstecken mellan högre skatter och bättre välfärd. Det är bristen på effektivitet i alla offentliga åtaganden. Det finns betydande besparingspotential bland såväl kommuner som hos staten. För att bara nämna ett exempel på statlig nivå kan vi konstatera att det knappast är troligt att Arbetsförmedlingen fungerar perfekt.
Tre nyligen publicerade rapporter från fackförbundet Vision, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) och Skattebetalarna, där olika kommunala verksamheter granskas visar en besparingspotential på 40 miljarder kronor. Det utgör 80 procent av de skatteökningar som Sveriges Kommuner och Landsting ser framför sig fram till 2020.
Vi ser nu hur Riksrevisionen öppet kritiserar regeringen för att överskatta finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. Många tar det till intäkt för att skatterna måste höjas. Men det går inte att göra utan att minska drivkrafterna för arbete och företagande.
Lösningen på problemet handlar om att göra upp med föreställningen om att valet står mellan att höja skatterna eller acceptera sämre välfärd. I stället behövs en framsynt agenda för sparsamhet med skattepengar samt omfattande strukturreformer för att förbättra funktionen på framförallt bostads- och arbetsmarknaden. Detta behöver kombineras med skattesänkningar som premierar arbete och företagande för att öka dynamiken i den svenska ekonomin och därmed förutsättningarna för välfärd.