Det finns inga svenska cirkusar som har djur som elefanter längre.
I snart tio år har jag försökt lösa en gåta. Varför beslutade ett enigt kommunfullmäktige i Västervik 2016 att förbjuda upplåtelse av mark till cirkusar med vilda djur, trots att det inte fanns några på svenska cirkusar? Varför struntade de i grundlagen och vad var det för elefant som Harald Hjalmarsson såg?
Kammarrätten slog fast att beslutet var olagligt, med formuleringen att det saknade egentlig laga kraft. Det släpptes igenom som en opinionsyttring. I efterhand har saken utretts av Sveriges Kommuner och Regioner i samarbete med Polisen. Resultatet finns i handboken "På rätt plats". Där kan man läsa:
"Cirkusföreställningar jämställs med en allmän sammankomst och har därmed ett särskilt skydd. I linje med vad som tidigare sagts kan kommunen inte förbjuda vissa inslag i en cirkusföreställning. Vilka djur som får förevisas offentligt och under vilka förutsättningar regleras i djurskyddsförordningen."
Det särskilda skyddet finns i regeringsformen, Sveriges viktigaste grundlag och är detsamma som för koranbränningar. Rättsfallen om skändande av Koranen visar hur starkt skyddet är.
Beslutet i Västervik motiverades med att kommunen i likhet med andra markägare bestämmer över sin mark. Kommunen är inte vilken markägare som helst. Kommunen är en slags samfällighet med särskilda skyldigheter, bland annat att upplåta plats för allmänna sammankomster.
Förbudets ursprung var en motion från Harald Hjalmarsson (M). I pressen berättade han att han sett vanskötta elefanter på cirkus. Jag frågade Harald på vilken cirkus han såg elefanten. Det visade sig vara i Helgenäs som inte har haft några cirkusbesök på många år. Jag var övertygad om att Harald fantiserade.
Nu har jag fått information som förklarar elefanten. I Tyskland finns en grupp familjecirkusar utan fasta adresser. De bor i sina vagnar året runt och lever utanför samhället. 1997 – 2004 turnerade en sådan i Sverige. Då ansvarade kommunerna för djurskyddet. Djurhållningen kontrollerades av alla kommuner som de besökte. På varje plats fick de en lång rad anmärkningar och förelägganden. Brev med förelägganden hamnade hos en bulvan i Hasslarp utanför Helsingborg. Ett av problemen var att de hade för många djur. Därför gömde de djur för myndigheterna efter turnévägen.
2004 besökte den tyska cirkusen Gamleby. Vad kommunens inspektör och inkallad distriksveterinär inte visste, var att det saknades flera djur, bland annat en elefant gömd i Helgenäs. Det såg Harald Hjalmarsson som var kommunalråd även då, men han valde att inte informera kommunen.
Huvudmännen för cirkusen fick djurförbud 2005. Harald Hjalmarssom väntade i tio år med att berätta om händelsen i samband med sin motion. Ett enigt kommunfullmäktige gick på hans linje och startade en lavin som var nära att slå ut samtliga svenska cirkusföretag. Fyra av dem, alla med god djurhållning, tvingades lägga ned: Maximum, Scott, Wictoria och Europa.
Janne Näsström, ordförande Cirkusakademien
Harald Hjalmarsson (M).
Svar från Harald Hjalmarsson
Bra att Janne Näsström nu bekräftar att vi tyvärr hade cirkusar i Västerviks kommun med vilda djur så sent som in på tjugohundratalet. Bra också att vi tycks vara överens om att det inte borde varit så. Men det Näsström undviker att skriva i sin insändare är att det fram till 2019 inte var förbjudet med vilda djur på cirkus i Sverige trots att det sedan länge saknats folkligt stöd. Även om svensk cirkusbransch hade tagit ansvar fanns det en del utländska cirkussällskap som fortfarande hade elefanter och sjölejon. Det var också anledningen till min motion.
Nu tror jag inte att min motion hade så stor inverkan på regeringen 2018, men är det så, är jag stolt över att vi både på lokal och nationell nivå tagit ställning för djuren.
Harald Hjalmarsson (M)