Som relativt nyinflyttad till Västervik är det bland det första man besöker Båtsmansgränd, eftersom det och visfestivalen är det man mest har hört talas om. När man har förstått att verksamheten har drivits av mor och dotter under många år med stolthet, med många inslag av mer eller mindre ideell natur, inredning av stugorna med egna bidrag och med en servering fylld av entusiasm och glädje blir man väldig överraskad när man får höra att de kanske måste upphöra med verksamheten på grund av den stora hyreshöjningen.
Det är egendomligt. Mitt intryck av Västervik som nyinflyttad var att de värnade väldigt mycket om sin stad. Ett levande centrum, ”årets centrumutvecklare” priset gick till Västerviks centrumutvecklare Annika Bohman för hennes arbete med Västervik (kan hon hjälpa till i den här uppkomna situationen?). Kommunen sänker hyran för bolaget som driver hamnen, från 2,6 miljoner till 1,2 miljoner kronor årligen! Vad kan kommunen bidra med för Båtsmansgränd? Den stora frågan är vad kommer att hända om denna hyreshöjning kommer till stånd, kan den genuina, stolta, rofyllda och välkomnande atmosfären behållas eller kommer den att ersättas av mer kommersiella och vinstjagande intresse.