Göran Nilsson (L) målar en dyster bild av det vänsterstyrda landstinget och vården i Västervik. Utifrån det han beskriver skulle man nästan inte kunna tro att Västerviks sjukhus blev utsett till ett av Sveriges bästa sjukhus.
Landstinget har fortfarande inga skulder utan betalar sina investeringar kontant. Största orsaken till att landstingen blöder pengar är att man har tvingats hyra in bemanningspersonal till ett flerfaldigat belopp jämfört med ordinarie personals löner. Sveriges Kommuner och Landstings centralorganisation har enats om att man till varje pris ska försöka minska kostnaden för bemanningsbolagen. Kalmar läns landsting har under senaste kvartalet lyckats minska kostnaden för inhyrning av personal.
Patienter från Västerviks sjukhus har bett kritiska politiker att inte trycka ned sjukhusresultat och personal i massmedia eftersom de är både glada och trygga att ha ett så välfungerande sjukhus. Trots detta ser GN bara i svarta nyanser, när han går ut och kritiserar Kalmar läns landsting, där Vänsterpartiet sitter i majoritet med Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
GN avslutar så sin insändare med att attackera Vänsterpartiet för beslut fattade av Sovjetunionens regering. Han får det nästan till att vi vill begränsa författares rörelsefrihet och att vi bara går och väntar på att få upprätta arbetsläger för politiska fångar. För Göran verkar det inte vara någon skillnad alls på sovjetkommunism och demokratisk socialism. Det kan man kalla för guilt by association.
Naturligtvis har vi inget intresse alls av att dölja någon del av vår partis historia. Historiskt har V, som alla andra partier, begått misstag då demokratin fått stryka på foten. Att vårt parti under en period haft alltför nära relationer med Sovjet är inget vi kan göra något åt i efterhand mer än att vara goda demokrater idag.
När vi ändå är inne på historia och självrannsakan skulle det vara mycket intressant att höra liberaler visa någon form av ödmjukhet/ självkritik när det kommer till kapitalismens rovdrift på människor och natur, men det är nog att önska för mycket.
Själva har vi svårt att inse hur sänkt inkomstskatt för de allra rikaste, kostsamt medlemskap i krigsalliansen NATO och vinster i välfärden ska ge oss mer pengar att lägga på en bättre vård.