Att gå efter ett fyraveckors hälsoschema innebär fler korta pass, färre lediga dagar, ofta utspridd ledighet, alla jobbar lika många dagar oavsett sysselsättningsgrad. Arbete varannan helg, korta schemaperioder och resurspass, där man kan bli placerad på annan arbetsplats än sin ordinarie. I praktiken innebär detta att vi jobbar jämt, har ständig jour. Vi är nutidens slavar inom kommunen. 

På undersköterskans bekostnad sparar man in pengar då vi med våra resurspass ska täcka upp för varandra. Men sparar kommunen verkligen in på dessa scheman? Hälsoscheman omöjliggör återhämtning och har försämrat arbetsvillkoren markant. Konsekvenserna av detta är ohälsa bland personalen, som leder till sjukskrivningar, vilket i sin tur leder till stora kostnader och mycket vikarier inom äldreomsorgen.

Vilka drabbas hårdast? Det är dom boende. Dom drabbas av trött utarbetad personal, mycket vikarier, uteblivna insatser på grund av personalbrist och oerfarna vikarier. Kommunen lovar att man som äldre ska få en bra, trygg och värdig omsorg, god vård i livets slutskede. Och med tanke på ruljansen bland personalen så tror jag knappast den är varken bra, trygg eller god. 

Socialförvaltningens värdighetsgaranti säger att man:

• ska få stöd utifrån sina behov
• ha en kontaktman som ska utföra arbetet i största möjliga mån
• ha personal som behärskar svenska i tal och skrift.

Tyvärr är vi inte riktigt där. Äldreomsorgen liknar mer förvaring för våra gamla, med personal som jobbar på ackord för att hinna med det nödvändigaste. 

Snälla politiker. lyssna på oss undersköterskor, skrota fyraveckors hälsoscheman. Så vi kan gå tillbaka till den trygga bra vård och omsorg som utlovats.