”Amstaff” är förkortning av american staffordshire terrier. Det är en ras som ursprungligen utvecklats till att vara framgångsrik i hundslagsmål. Den har till uppgiften passande muskulös kropp, stort huvud, tjock nacke och breda käftar. Amstaffägarna känner till att rasen kan bita hårt och är mycket svår att avbryta när den väl startat ett angrepp. Sättet att bita är också en av anledningarna till att rasen förbjudits i flera länder. Om inte angreppet avbryts fortsätter den tills offret inte längre rör sig. Därför låter ansvarskännande amstaffägare aldrig någon som inte kan hantera hunden ta hand om den, och ser till att hunden inte kommer lös på ställen där det kan finnas andra hundar och deras ägare.
Ett hundangrepp för med sig två huvudfrågor, den ena om skadeståndsansvaret och den andra huruvida hundägaren har gjort sig skyldig till ett brott. De är två skilda saker som behöver hållas separat.
Hundägarens skadeståndsansvar:
Enligt 19 § lagen om tillsyn över hundar och katter har hundägaren strikt skadeståndsansvar för samtliga skador som hunden orsakat. Detta innebär att amstaffägaren måste ersätta alla utgifter som bordercollieägaren haft på grund av angreppet: veterinärarvoden, resor, trasiga/nerblodade kläder, utebliven lön och så vidare. Bordercollieägaren kan också yrka skadestånd på grund av psykiskt lidande. Utdraget hundangrepp av detta slag kan liknas tortyr som för med sig psykiska besvär. Det har i domstol fastställs att psykiska besvär anses vara en typisk och näraliggande skadeföljd när hund inför ägarens ögon blir svårt skadad och till och med dör utan att denne förmår förhindra angreppet.
Har brott begåtts?
Polisen utreder om amstaffägaren (och den som hade hand om hunden vid tidpunkten för angreppet) har gjort sig skyldig till brott. Om åtal väcks kan åklagaren samtidigt driva skadeståndsfrågorna i samband med rättegången. Flera åtalspunkter kan vara aktuella:
• Vållande till kroppsskada (3 kap. 7 § brottsbalken).
• Framkallande av fara för annan (3 kap. 9 § brottsbalken).
• Djurplågeri (16 kap. 13 § brottsbalken).
• Brott mot lagen om tillsyn över hundar och katter (om det fanns tidigare föreläggande om koppel- och/eller munkorgstvång, eller om hunden var lösspringande i skogen mellan 1 mars och 20 augusti).
• Brott mot 2 kap. 20 § djurskyddsförordningen.
Vad gör länsstyrelsen?
Länsstyrelsen är den myndighet som handlägger ärenden enligt lagen om tillsyn över hundar och katter sedan 1 juni 2018. Länsstyrelsen utreder händelsen parallellt med att polisen gör brottsutredning; kontrollerar vem som äger hunden, om den är registrerad i Centrala hundregistret, och om hunden tidigare figurerat i liknande händelser.
Länsstyrelsen bör omhänderta hunden, låta en veterinär undersöka dess hälsa, och polisens besiktningsmän dess mentalitet. Därefter fattas beslutet om hunden kan återlämnas till ägaren, omplaceras eller avlivas. Kan noteras att amstaffen i fråga är bevisligen farlig, och den kommer med hög sannolikhet att angripa och bita igen så snart den får chansen.