Jag blir både arg och ledsen när jag läser socialchefen Joakim Nymans påstående i om ”att allt färre ungdomar är intresserade av att sommarjobba” i artikeln "Omsorgen saknar vikarier inför sommaren".
Vad har han för belägg för ett sådant påstående? Jag har en helt annan bild av de ungdomar som jag har runt omkring mig. De vill inget annat än att komma ut och prova på att jobba under sommarmånaderna. De börjar att prata om sommarjobb redan under hösten och sedan så är de så taggade så att de går in på olika forum redan efter jul och söker olika jobb.
Jag skulle vilja ge ett bra exempel: min son hade länge pratat om att han skulle vilja jobba inom omsorgen och då helst med funktionsvariationer. Han sökte sådana jobb inom kommunen redan i januari, men fick inget svar förrän i förra veckan…. Men hallå – tre månader senare! Vad tror ni har hänt under de tre månaderna? Jo, han har fått annat jobb som han har tackat ja till. Kan det inte vara så att det istället är något fel i sökningsprocessen som kommunen har för att anställa sommarjobbare? Varför tar man inte vara på och svarar på de ansökningar som kommer in i början av året?
Dagens ungdomar är inte lata, de vill så mycket med sina liv, men ni har inte rätt verktyg för att möta dem! Så skyll inte på dem när det är ni själva som gör fel!
Jag har själv jobbat inom omsorgen och tycker det är ett fantastiskt jobb.