På kommunens hemsida står det:
”Hur kan Västervik bli en ”tillsammans-kommun” i en alltmer global värld? Hur kan medborgarna bli, inte bara mer delaktiga, utan också få mer inflytande att driva utvecklingen framåt? Hur skapar vi ett samhälle där olikheter, inkludering och utbildning ger förutsättningar för en kommun där vi kan växa och utvecklas tillsammans?
I visionen 2030 vill vi att:
- Det finns en god tillgång till information och mötesplatser i kommunen, vilket bidrar till ett stort engagemang i kommunens utveckling.
- Vi har trygga kommuninvånare som alla har lika möjligheter att utvecklas och verka till sin fulla kapacitet.
- Vi har ett gott integrationsarbete som skapar delaktighet.”
Vi i Blankaholm undrar om denna vision endast gäller Västerviks stad? Hur ser visionen ut för oss som bor på landsbygden? På vilket sätt ska Blankaholm fortsätta att utvecklas i den positiva riktning som nu har varit de senaste åren, om vår pedagogiska omsorg försvinner och både företag och familjer tvingas flytta?
Hur resonerar ni när ni vill slå undan fötterna på en fortsatt positiv utveckling av Blankaholm som ort? Blankaholm behöver leva året om och inte endast vara en ”semesterby”. Vi vill ha svar på våra frågor!
De senaste åren har barnantalet långsamt ökat inom orten och av de hus som sålts har majoritet köpts av barnfamiljer. Barnfamiljer som samtliga arbetar och betalar skatt inom närområdet Västervik/Oskarshamn. Ett viktigt skäl till att välja just Blankaholm som bostadsort är att familjerna sett det som en stor möjlighet att pendla själva men kunna ha sina barn på hemmaplan. Blankaholm har en bra strategisk geografisk plats, då samhället ligger nära E22. Västervik är en stor landsbygdskommun och möjligheten att fortsätta kunna bo på landsbygden är viktig!
Västerviks kommun marknadsför sig med slogans som att värna landsbygden, delar ut priser och nomineringar för positiv landsbygdsutveckling, samtidigt som man rycker undan förutsättningarna för en fungerande vardag för dess invånare. Om den pedagogiska verksamheten läggs ner kommer inom några år endast vårdkrävande åldringar finnas kvar på orten, vilket kommer att ge en ökad kostnad bland annat för hemtjänst och bostadsanpassning.
Så sent som i somras vidtogs byggnadstekniska åtgärder på den byggnad som huserar den pedagogiska verksamheten, samt anläggandet av fler nya parkeringsplatser. Byggnaden ägs av kommunens bostadsbolag och är därvid en tillgång för kommunen. Att renovera och underhålla samtidigt som man planerar för nerläggning är helt enkelt ologiskt.
Hur säkerställer Västerviks kommun att det lagstadgade barnperspektivet i barnkonventionen tillgodoses vid en eventuell nedläggning? Var finns utredningarna som sätter våra barn och deras mående i fokus?
Familjerna hänvisas vid en nedläggning till alternativa förskolor som redan nu har brist på platser och som innebär restider på upp till åtta mil per dag för föräldrar och vårdnadshavare. Var finns utredningarna om konsekvenserna för detta? Ökade restider/sträckor innebär för samhället en ökad miljöpåverkan och en sämre möjlighet att ha ett fungerande familjepussel. För vissa familjer kanske det innebär påtvingad arbetslöshet och därmed ökad belastning på kommunens försörjningsenhet. Resorna innebär ca 30 000 kr i extra kostnad varje år för varje familj.
På kommunens hemsida står ledorden ”Livskvalitet varje dag” Hur ska våra barn få det när de tvingas tillbringa sin fritid i bilen, för att deras föräldrar ska kunna arbeta och försörja familjen. Hur ska föräldrarna få livskvalitet varje dag? Är det då inte bättre att slå ihop förskolor centralt inne i Västervik där konsekvenserna för barnfamiljerna inte blir så stora?
Skolverket säger i sina riktlinjer att det ska vara mellan sex och 15 barn i en barngrupp. Hur kan då Västerviks kommun mena att det minst ska vara 15 barn i verksamheterna för att de ska få leva vidare? Det står också på Skolverket att det är viktigt att barnen inte får för många relationer att förhålla sig till under en dag. Varför tar inte kommunen hänsyn till det?
Vi uppmanar våra folkvalda politiker och tjänstemän att tänka om vad gäller nerläggning av pedagogiska verksamheten i Blankaholm