Under flera år har vi dock varit med om nedskärningar. Vi har varit lojala mot vår arbetsgivare, vänt ut och in på oss och vår tid. Vi täcker upp för varandra, när någon är sjuk. Vi planerar och pusslar extra eftersom vi får mindre möjlighet att köpa läromedel. Allt detta har vi gjort, för att vi älskar vårt jobb och för att det ska bli så bra som möjligt för våra elever.
Men nu är botten nådd! Flera lärare bryter ihop och gråter, för att vi inte orkar med arbetsbördan. Nyutbildade lärare undrar efter bara något år, hur de ska kunna göra något av allt det som de lärde sig under utbildningen. Och då har ännu inte nästa scenario trätt i kraft än. Vi orkar inte mer!
Flera av mina kollegor har redan sett sig om, och söker andra jobb. Jag vädjar till er som sätter skolans ekonomi: Tänk till och se över budgeten, innan vi har raserat det som finns! Det blir svårt att bygga upp igen, utan behörig personal.