Sveriges Radio är en självgod organisation utan pragmatisk exekutiv ledning. Som alltid vet bättre än lyssnarna och som dessutom vägrar att ta deras önskemål om ett adekvat och diversifierat musikutbud i P4 och lokalradion i beaktande. En internt konflikträdd självgående maskin utan styrande kontroll och balanserad förnyelse. Som uppenbarligen tycker att det viktigaste är att aldrig kritisera sina egna medarbetare, än att utforma musikutbudet så att det tillfredsställer lyssnarnas mångfasetterade musiksmak, vilket nu inte alls görs.
Ta till exempel bara deras föraktfulla sätt att förlägga Lisa Syréns eget musikprogram till klockan sex på lördagsmorgonen. Ett program som åtminstone oftast spelar annat än bara " badda badda base. badda base" och andra tonårstjejers målbrottsröster till datorrytmik flera gånger om dagen. Nej, att just det programmet finns överhuvud taget, är bara för att musikchefen Pia Kalischer ska kunna säga att "vi spelar visst musik från alla decennier... lyssna bara klockan sex på lördagsmorgonen” – när knappt någon lyssnar! Och att reprisera programmet på dagtid, det skulle ju vara emot deras egen musikpolicy, nämligen att "P4 är en modern musikkanal".
Nej, börja med att lägga ner den onödiga sportradion på lördagseftermiddagen och spela "omodern" musik där i stället. Undrar förresten om någon bland de ansvariga cheferna på SR egentligen vet vem till exempel Frank Sinatra är? Knappast –han är ju så hopplöst omodern! Det kan då tyckas något inkonsekvent att samtidigt spela till exempel Mozarts musik i P2. Den är ju till och med från 1700-talet.