Jag är ingen expert på polisen och vill inte heller låta som en fördömande expert. Mina erfarenheter med polisen är tack och lov minimala. Men nu plötsligt drabbades jag personligen av den växande brottsligheten.
Min motorsåg blev stulen från källaren. Omständigheter kring den stölden är summa summarum sådana att jag vet vem gärningsmannen är. När jag per telefon anmälde stölden till polisen, avböjde den kvinnliga polistjänstemannen att jag ens skulle påtala min grundade övertygelse om vem som ofrånkomligen var tjuven. Hon sade att sådant skulle behandlas först när polisen utreder händelsen, om de kommer att utreda den.
Polisen har bara avskrivit ärendet utan minsta åtgärd. Jag fick ett flertal papper med imponerande skrivelser som egentligen utgör polisens alibi att man i snäll bekvämlighet avböjt att “besvära sig” med ärendet. Förlåt, förlåt, förlåt, men för mig framstår det som om resultatet hänger framför näsan – då finns det anledning att bara avskriva ärendet. Vi vet det via massmedierna att endast en mycket obetydlig bråkdel av anmälda brott leder till åtal. Den erfarenhet som jag fick genomlida säger att det är närmast lönlöst att anmäla brott. Således finns det sannolikt många brott som inte ens kommer att synas i statistiken. Jag högaktar polisen, men lider av att polisen här är ineffektiv.