Sjukskrivningarna ökar kraftigt. Om detta skriver landstingsrådet Lena Segerberg (S) och socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) på VT:s debattsida.
Ökningarna sker i huvudsak i offentlig sektor och de psykiska diagnoserna dominerar. Enligt Arbetsmiljöverket beror det på stress och bristande uppskattning. Till det ska läggas mobbning. Det är inte ett arbetsmiljöproblem utan borde kriminalisera, vilket skett i Frankrike och Belgien.
Anställda i småföretag är fortsatt friskare. Friskast av alla är ensamföretagare. Själv har jag fått sjukersättning från försäkringskassan två dagar i mitt liv, i november 1977.
Att småföretagare håller sig friska beror på att vi i praktiken saknar sjukförsäkring, trots att vi betalar full avgift. Sjukdom betyder att intäkterna försvinner samtidigt som sjukförsäkringen har 14 dagars karens. Det finns försäkringar att köpa, men dessa har 30 dagars karens.
Av egen erfarenhet vet jag att man kan jobba med influensa, vinterkräksjuka och lunginflammation. Utbränd kan jag inte bli, för en småföretagare heter det konkurs.
Men när det gäller anställda i småföretag så finns inte samma uppenbara förklaring. Min gissning är att den enorma skillnaden har tre orsaker: Ledning, organisation och motivation.
För småföretagare är anställda arbetskamrater. Vi känner deras familjer och bryr oss om hur de mår. På samma sätt värnar personalen om företaget. I en stor organisation är anställda bara rutor i ett kalkylark, vilka allt för ofta behandlas med stort förakt. Att avskeda någon är inte mer känslomässigt krävande än att radera namnet i datorn. Konsekvenserna får någon annan ta.
Regeringen borde verkställa en undersökning om varför anställda i små företag är så mycket friskare än anställda i offentlig sektor.
Vidare borde småföretagare avskiljas i försäkringssystemet, så att premierna vi betalar också kommer oss till nytta, istället för att vara en dold skatt för att betala offentlighetens inkompetenta chefer och havererade organisationer.