Leif Svensson med flera skriver i VT 19/5 om hur vänstern gör skillnad.
I euforin över 100 års-firandet glöms några små men inte helt betydelselösa saker bort i sammanhanget. Leif Svensson och Vänsterpartiet styr i ett landsting där ekonomin räddas endast av överskott på pensionsavsättningar och statsbidrag.
Den egna insatsen är att besinningslöst och i rasande takt förbruka skattebetalarnas pengar utan någon tanke på framtiden. Primärvården lider som tidigare svårt under vänsterstyret. I norr har Överums befolkning gång på gång påtalat bristen på läkare och det är brist även i övriga länet.
I mitten av maj finns minst 134 lediga läkarveckor vid 16 hälsocentraler utannonserade. Mars 2016 till årsskiftet 2016–2017 fanns minst 236 lediga veckor vid tolv av hälsocentralerna. Lika svårt är det med underbemanning av narkos - och operationssköterskor i Västervik . Där fattas cirka 30 respektive 50 procent, enligt uppgift.
Sjukhusets cancervård och kvinnosjukvård rustas ner och nu planeras fas 2 med samplanerad verksamhet, läs nerskärningar. Vad är ännu okänt men beslut är fattat av vänstermajoriteten. Kompetenshöjningen vid ambulanssjukvården stoppas nu och personalpolitiken präglas av kortsiktighet och önskan om munkavle på personalen som åthutas personligen om man yttrar sig i media.
Hyllningar som kom Sovjetunionen, en av världens värsta och största förtryckarregimer till del under åratal nämns inte av vänsterpartisterna. Alexander Solsjenitsyns utreseförbud för att hämta sitt Nobelpris är en liten detalj och boken Gulagarkipelagen läsvärd, särskilt för vänsterpartister som Leif Svensson.
Ungefär så gör vänstern skillnad fast på ett för medborgaren mer personligt plan, men det glömde visst Leif Svensson och kamraterna att deklarera.