Under senaste tiden har ett par insändare bett mig svara på några frågor om bland annat hur vi hanterar skattepengar i Västerviks kommuns barn- och utbildningsförvaltning. Jag förstår att frågorna kommer och det är mitt ansvar att förklara hur vi arbetar så det är naturligt och förväntat.

Som de allra flesta vet går den näst största delen av kommunens budget (ungefär 40 procent) till just min förvaltning. Lite mindre än en miljard kostar det att driva förskola, grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning och elevhälsa i vår kommun. För de pengarna har vi 1 230 anställda som arbetar med ungefär 7 000 barn, ungdomar och vuxenstuderande. Verksamheten bedrivs på knappt 30 förskolor i 13 tätorter (varav 22 är kommunala), 20 grundskolor i nio tätorter (varav 18 är kommunala), två gymnasieskolor i två tätorter (varav den ena är kommunal) och ett komvux i Västervik. Pengarna ska räcka till mycket i en organisation som vår: Hyror, skolskjutsar och skolmat är tre exempel på stora områden som inte har direkt med undervisningen av våra elever att göra, men som krävs ändå för att vi ska uppnå våra mål. Vi arbetar också ständigt med både förbättring och effektivisering av vår organisation och verksamhet. Många bäckar små kan ge stora effekter i en så stor förvaltning som vår. 

Våra skickliga och engagerade medarbetare och rektorer gör dagligen ett stort jobb för våra elevers bästa. Jag ser det också som mycket viktigt att så stor del som möjligt av våra resurser används så nära våra barn och elever som möjligt, i klassrum och barngrupper. I sällsynta fall kan det långsiktigt bli bäst och nödvändigt för verksamhetens utveckling med denna typ av överenskommelser, även om de är kostsamma initialt.

Jag förstår att många vill veta exakt varför vi blev tvungna att gå mot det här avslutet för att själva kunna avgöra om vi har hanterat kommuninvånarnas skattepengar på rätt sätt, men jag kommer inte att beskriva den här situationen mer specifikt än att det inte går att vara högt placerad chef i en verksamhet som vår om det inte finns ett tillräckligt förtroende från alla viktiga samverkande parter i en organisation.

När det gäller den beskrivna situationen för ett enskilt skolbarn så kan jag tyvärr inte gå in i och ge detaljer i enskilda ärenden, men vill med mitt svar ändå förklara lite hur vi arbetar. Ute på våra skolor och förskolor finns medarbetare som har som jobb att hantera problematiska situationer med barnets bästa i fokus. Jag har högt förtroende för att det arbetet fungerar väldigt bra i de allra flesta fall. Är det ändå så att det uppstår situationer runt undervisningen som ni – utöver era vardagliga eller extra påkallade kontakter med rektor och skola – har behov av att lyfta med någon annan så hoppas jag ni tar kontakt med mig direkt.

Magnus Bengtsson, barn- och utbildningschef, Västerviks kommun