Västerviks kommuns allt lägre intresse för kultur började redan när kulturförvaltningen och fritidsförvaltningen slogs samman och fritidschefen gjordes till kultur- och fritidschef. Även kulturnämnden och fritidsnämnden slogs ihop. Sedan lades den sammanslagna nämnden ner.
Politiker är ju så dyra, ansågs det, vilket är en missuppfattning. Fritidspolitiker är inte dyra. Och de tillför mycket genom sina kontakter i olika delar av samhället. För idrotten har det här aldrig varit något problem i Västervik. Här har vi haft två kommunalråd, ett moderat och ett socialdemokratiskt, som är mycket mer intresserade av speedway och ishockey än konst och kulturhus.
En gång i tiden hade vi både Folkets hus och kulturhus (det gula huset på Grönsakstorget som nu ska bli vandrarhem) i Västervik. Kulturhuset stängdes. Istället skulle man satsa på Folkets hus, som döptes om till Bryggaren. Ett kulturcentrum lanserades, bestående av Bryggaren, biblioteket, biografen och Mejeriet. Det hör man sällan talas om numera.
Bryggaren blev ett kommersiellt kulturhus. Bostadsbolaget tog över. Kommunen tog sin hand från en så viktig del av kulturen. Nu ser vi resultatet. Allt fler klagar på att det är så dyrt att ordna kulturarrangemang i Bryggaren. Det är inte Bostadsbolagets fel. Bostadsbolaget kan ju inte låta sina hyresgäster subventionera hyran.
Västerviks kommun tillhör de kommuner som satsar väldigt lite på kulturen. Desto mer pengar går till hjälp åt kommersiell verksamhet via Västervik Framåt och toppidrott.
Men om Västervik ska var en attraktiv ort att bo på måste det finnas ett rikt kulturliv.
Börja med att ge oss tillbaka ett kulturhus värt namnet. Om ledande politiker säger att det saknas pengar får man väl omfördela från mer gynnade sektorer.