Hur man väljer att klä sina små barn är naturligtvis upp till varje förälder. Men jag vill ändå väcka en tanke. Om barnet själv får välja färg på kläder, leksaker, färg på väggarna i sitt rum – vad tror ni att det fastnar för? Min erfarenhet är att barnögon dras till glada färger och glitter.

Numera får spädbarn finna sig i att deras värld går i Stockholmsvitt, jordtoner och naturnära nyanser. Allt för att de själva och det de behöver ska passa in i föräldrarnas inredningsdrömmar.

Jag blir ledsen när jag ser barnvagnshängen i grått hänga i liggvagnen, som ett tidigt ”stimulerande” blickfång. Vad kommer härnäst? Regnbågar i grått och beige? Det här börjar likna forna tider, när små barn kläddes som vuxna i miniatyr, för att deras egna behov inte ansågs tillräckligt viktiga. Idag borde vi veta bättre?