Den östafrikanska staten Eritrea är i svensk debatt framför allt omtalat för att regimen håller den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fängslad. Men den eritreanska regimens behandling av Isaak är bara ett exempel på något mycket större. Eritrea är en diktatur med ett förtryck av nordkoreanska proportioner. Nu krävs att omvärlden agerar utifrån denna insikt och trappar upp trycket mot den totalitära regimen.
Människorättsorganisationen Human Rights Watch beskriver landet som ’ett gigantiskt fängelse’. Övergrepp, avrättningar, godtyckliga fängselstraff och våldtäkter används systematiskt av regimen för att hålla befolkningen i schack.
Trots mycket tal från världssamfundet har situationen inte förbättrats. Nu behöver västvärlden byta strategi i fallet Eritrea. Framförallt behöver detta ske på tre områden.
1) Biståndsöversyn. Hösten 2015 förlängdes EU:s eritreanska biståndsprogram. Det är uppenbart att tillräckliga motkrav gällande mänskliga rättigheter inte ställdes. Något som ledde till att Europaparlamentet, på bland annat mitt initiativ, uttalade kritik mot EU-kommissionens agerande. Nu behöver insikten om tydligare motkrav inom ramen för biståndsprogrammen även infinna sig på råds- och kommissionsnivå.
2) Agera mot diasporaskatten. En av diktaturens viktigaste inkomstkällor består av illegal utpressning mot medborgare i exil. Denna beskattning innebär att eritreanska medborgare i exil förutsätts betala en avgift på motsvarande två procent av sina inkomster direkt till regimen i huvudstaden Asmara. Nu krävs nytag för att strypa den illegala utpressningen.
3) Ställ regimens företrädare inför rätta. FN:s undersökningskommission har utarbetat en lista över institutioner och individer som anses ligga bakom människorättsbrott i Eritrea. Som FN-medlem har Sverige möjlighet att ta del av denna lista och agera för att få företrädare för regimen åtalade vid den Internationella Brottsmålsdomstolen i Haag. Ett aktuellt exempel är den tidigare eritreanske informationsministern Ali Abdu, som numera lever i exil i Australien. Han anses under många år spelat en nyckelroll i regimens förtryck, och är även huvudpersonen bakom fängslandet av Dawit Isaak.
Fallet Dawit Isaak gör att ett extra stort ansvar faller på Sverige. Regeringen och utrikesminister Wallström behöver nu byta ut den tysta diplomatin - som uppenbarligen inte skördat någon framgång - mot handlingskraft. Biståndsprogrammen måste göras om, regimens skatteindrivning i Europa slås ner och de möjligheter som finns att agera rättsligt mot diktaturens män måste tas tillvara.