Svar på Jacob Hoffstens inlägg i vårddebatten (23/12).
Jacob, du har rätt angående personals förväntade brister. De hade kunnat förutses. Tyvärr tycks hoppet som psykologisk hjälpmotor få oss att tro att framtiden löser detta. Det gör det inte lättare när man ser att samma mekanism ligger bakom många förväntade personalgruppsbrister. Vi har samma syn på miljöfrågorna som vi trots kunskap hoppas att det löser sig utan omfattande insatser.
Det är med glädje man kan ta del av nyhetsmedia den 27/12 varvid framträdande politiker från Sveriges Kommuner och Landsting går samma väg som Kalmar läns landsting. För att rädda och upprätthålla god vård med god ekonomi är man tvungen att säga nej till personal från bemanningsbolagen eftersom denna personal kostar tre–fyra gånger så mycket som avtalsenligt anställda sjuksköterskor och läkare gör.
De säger även att de är beredda att stänga vårdplatser om detta skulle bli nödvändigt. Dock ska inte patienterna komma i kläm eftersom landstingen ska hjälpa varandra.
Större delen av denna merkostnad går till bemanningsbolagen.
Kalmar läns landsting har problem och kommer alltid att ha problem men här handlar vi och tar itu med verksamheten genom att göra varje dag lite bättre samtidigt som vi ser att vi har personalens stöd för detta vid öppna jämförelser.
Bemanningsbolagen har nyttjat denna brist och bedrivit rovdrift på landstingen men deras iver om mer pengar gör att de slagit krokben på sig själva genom att landstingen tillsammans nu avger motkraft som kommer att minska behovet av bemanningspersonal.
Frågan är: Ska vi använda våra medborgares inbetalda skattemedel för att bedriva en god vård eller ska medlen gå till bemanningsbolagens vinster?