Tänk jag drömde i natt att vi kunde lösa regionens behov av mer mark att bygga ut Västerviks sjukhus på utan att köra bort våra unga och vår duktiga personal från Ellen Keyskolan.
Jag drömde att Tjustskolans fina tegelbyggnad fick två ytterligare våningar med en ståtlig träkonstruktion med glaspartier för vackert ljusinsläpp med perfekta lokaler för både administration och undervisningsrum. Det var en vårdskola en gång och många lokaler passar även för kontor.
Jag drömde att den förgiftade marken vid Willys som nu är parkering på andra sidan järnvägen, då den ändå inte kan bebyggas av bostäder, köptes in och istället bebyggdes av ett parkeringshus i två våningar. Även den tomten med det tomma växthuset bredvid Willys skulle kunna bli en stor avgiftsfri parkering.
Jag drömde att det fanns en ordentlig övergång över järnvägen, en sådan de har i större städer med en täckt gångbro med trappor och hiss och att den anslöts till sjukhusbyggnaden direkt så att de blev bekvämt för de som parkerar på andra sidan järnvägen.
Jag har även närt en dröm om ett riktigt ”pendeltåg” in till Västervik med hållplats för pendeltågsresenärer och patienter vid sjukhuset så att det går att vara oberoende av bil. Självklart bör det vara elektrifierat.
Sedan 1870 har Ellen Keyskolan varit och är en väl fungerande skola med gott rykte. De tjocka väggarna i huvudbyggnaden är perfekta för att det inte ska vara lyhört med så många människor i lokalerna samtidigt. Den fina oasen på innergården har unika träd och växter som skänker harmoni till skolan och lite fin utsikt från sjukhuset. Att ersätta detta med likvärdig standard går inte att köpa för pengar idag.
Ska vi bygga för framtiden ska våra barns skola prioriteras lika väl som god vård till alla och minskade utsläpp så då kanske fler förslag behövs för att tänka lite utanför ”boxen”.
Drömmar kan bli sanna om man verkligen vill.