Det är en kulen torsdag närmare bestämt den 23 januari 2025. Jag har ett inplanerat besök på Universitetssjukhuset i Linköping. Mitt val var givetvis att ta tåget men tiderna passade inte vilket helt enkelt beror på den turlista som nu är utformad så att det blir färre och färre avgångar. Jag blir tvungen att ta bussen upp för att passa den rätta tiden. När jag sitter och tittar ut på landskapet som rusar förbi ser jag vägen kantat, på ena sida berg och på den andra sidan sjöar och vattendrag stora och små.
Efter mitt besök på sjukhuset så tar jag mig ner till stationen. Nu har vädret försämrats betydligt. Det är sen kväll, mörkt och snöblask. Bussen som kommer in på avgångsplatsen betydlig försenad. Jag sätter mig längst fram så jag har koll på vägen. Från bussrutan ser vägen ännu smalare ut i snöblasket, sikten är begränsad men vi är i Västervik enbart några minuter försenade.
Jag tackar den duktiga chauffören för en fin hemresa. Bra kört! Det är ofattbart att man vill ta ett så stort ansvar för alla passagerare i ett uruselt väder och med en riksväg 35 smal och krokig. När jag är hemma i bostaden tänker jag på hur en upprustning av riksväg 35 skulle se ut och till vilka kostnader??
Mina tankar går till projektet i Söderköping som nu äntligen fått klartecken att starta upp Projekt förbifart Söderköping. Det blir helt klart ett lyft för Europavägen 22. Euforin får sig en törn när man läser vad detta kommer att kosta – för en sträcka på cirka 10 kilometer över hisnande 1,2 miljarder kronor. Med detta i beaktande tänker jag, vad skulle det kosta att rusta upp riksväg 35 mellan Överum och Åtvidaberg?? När man läser debattinläggen i VT på detta forum blir jag lite fundersam om dessa två har tänkt ett steg längre.
Vid en eventuell nedläggning av banan blir det då en satsning på vägen? Det är lätt att skriva om en nedläggning och lägga till argumenten med att det är bättre att åka buss än tåg. Vägen måste rustas upp för det blir ju enda länken upp till Linköping.
Tjustbanans belackare, ta då detta i beaktande: Kommunerna äger inte en centimeter av området utefter vägen. En ny sträckning av vägen är ju ett måste, för nästan hela vägsträckan är ju kantad av berg på ena sidan och sjöar på den andra.
Med förbifart Söderköping i åtanke, dessa år av utredningar, kostnader innan man till sist är framme vid ett beslut. Hur skulle ett vägprojekt Överum– Åtvidaberg se ut? Vilka kostnader enbart för utredningar, miljökonsekvenser och överklaganden skulle det bli? Kostnaderna skulle skyhögt överstiga den prislapp som beräknats för Söderköpingsprojektet. Lägger vi ner banan, kära läsare så kommer det att ta decennier innan Tjustbygden får en riksväg 35 som är värd namnet. Vi kommer under lång tid att bara ha en möjlighet att ta oss västerut då på en väg som ur trafiksäkerhetssynpunkt är katastrofal.
Vid en eventuell upprustning av Tjustbanan skulle en dylik process bli betydligt enklare och snabbare. Jämför man ägarförhållandena mellan väg 35 och Tjustbanan så äger ju staten hela bansträckningen och prislappen för en upprustning skulle bli betydligt mindre.
När upprustningen av banan är färdig så kan förhoppningsvis utredningen om ”nya riksväg 35”vara klar.
Ulf Andersson