I skrivande stund är det 2,5 veckor sedan jag fick beskedet att min chef Ewa Myhrén slutar. Det är 1,5 vecka sedan jag fick beskedet att hon fick gå med anledning av att någon ville ha bort henne. Jag har läst kommentarerna i nyhetsrapporteringen och diverse insändare som på olika sätt visar de perspektiv och tankar som finns där ute bland våra kommuninvånare. Själv börjar jag sakta vakna ur min chock sedan beskedet att grundskolechefen i Västerviks kommun slutar och därför känner jag att jag vill dela ett perspektiv till, från mig som rektor i grundskolan i Västerviks kommun.
Som ni ser så väljer jag att skriva anonymt. Detta av den enkla anledningen att jag inte vet vad som skulle hända med mig om jag tillkännagav mig själv. Så intill dess att jag hittat ett annat jobb eller flyttat från kommunen så är det så här det får bli. Jag vill också vara tydlig med att jag gör detta helt ensam, utan att någon av mina kollegor vet något. Så jag hoppas att denna insändare inte drabbar oss som ett kollektiv.
Vad vet då jag som inte ni andra vet? Troligtvis inte alls mer än det som redan framkommit i nyhetsrapportering och insändare. Och jag kan tycka att det ter sig märkligt att det är sådant hemlighetsmakeri. Men å andra sidan brukar ju saker behöva vara hemliga när man måste dölja något. Tydligt är dock att ansvarig/ansvariga för beslutet att få bort Ewa inte vågar stå för det.
Utifrån berördas uttalanden till Västerviks tidningen och som insändare från Magnus Bengtsson kan jag konstatera att:
Förvaltningschefen anser att Ewa gjort ett bra jobb under åren och att det inte är något plötsligt som hänt. I ett försök att någonstans ge ett svar till andra som undrar varför detta sker så uttrycker förvaltningschefen i sin insändare att den huvudsakliga anledningen handlar om brist på förtroende från delar av organisationen. Att åtgärden i sällsynta fall ger positiv effekt och i så fall först på lång sikt.
Grundskolechefen har i sina uttalanden uppgett att hon blev överraskad av förslaget som arbetsgivaren lade fram. Helt utan förvarning och att hon aldrig blivit kallad till några allvarssamtal eller fått till sig att hon gjort något fel.
Ewa och Magnus har jobbat ihop även innan de började som tjänstepersoner på förvaltningsnivå, de har många år tillsammans. Jag har svårt att se detta initiativ från förvaltningschefen.
Jag vet långt ifrån allt men jag har inte hört ett enda ont ord om Ewa från mina rektorskollegor eller annan personal inom grundskolan. Jag har därför svårt att tänka mig att brist i förtroende kommer underifrån. Tvärtom så vittnar flera rektorers reaktioner på ett väldigt stort förtroende för Ewa.
Vi har också sett många som försökt göra sin röst hörd om hur skolan i Västerviks kommun brister, inte ger det stöd som behövs och inte tar det ansvar som förväntas. Frustrerade, rädda och ledsna föräldrar som ber om hjälp för deras barns skull. Jag upplever allt som oftast att kritiken från allmänheten hamnar på skolan och den förvaltning som ansvarar för skola.
Det som inte framgår är då mitt perspektiv som simpel rektor i grundskolan. Och det är här jag framförallt vänder mig till alla kommuninvånare i Västerviks kommun för att ge en bit perspektiv som jag tycker saknas.
Jag som rektor är ansvarig inför staten i form av uppdrag från Skolverket och skollagen. Jag ska, tillsammans med tusen andra saker, bland annat se till att barn och unga som är i behov av stöd, får det. Jag ska se till att min personal och mina elever har en bra arbetsmiljö, trygghet och studiero. Till min hjälp har jag huvudmannen, det vill säga den högsta politiska ledningen i kommunen. Det är nämligen högsta politiska ledningen som ger de resurser jag behöver, eller i alla fall ska göra enligt skollagen, det vill säga staten. Rektorer brukar på skämt med inslag av allvar säga att vi står med en fot i skollagen och en fot i kommunallagen (budget i balans) och det handlar om att välja fängelse för brott mot skollagen eller sparken för att vi inte håller budget, eftersom vi tvingas bryta mot någon av de två.
Som alla egentligen vet så är skolan hårt ansträngd och tvingas gång på gång få mindre resurser. Och här går det trolla med siffror för att få det att se ut som att man satsar på skola men faktum är att det inte är tillräckligt.
Grundskolans rektorer och grundskolechefen Ewa Myhrén har i många år uttryckt att resurserna inte räcker för uppdraget enligt skollagen. Framförallt de senaste två åren har vi varit väldigt tydliga i de olika forum som vi träffar politiken i form av barn- och utbildningsnämnden och presidiet. Uttryck från rektorer som ”Det går inte längre!”, politiker som uttrycker ont i magen när de hör hur illa det är. Det finns säkerligen flera politiker i barn- och utbildningsnämnden som kan vittna om vad som förmedlats. Jag har alltid upplevt en förståelse och medhåll från politikens sida i barn- och utbildningsnämnden. Stora frågan är vad som händer sedan på nivån ovanför?
Så när allmänheten riktar sin kritik mot skolan så vill jag bara säga att ni har helt rätt! Vi har genom samtal och dialog försökt nå fram och få gehör för att få de resurser som faktiskt behövs, men inte lyckats. Det vänds och vrids från politikens sida för att symboliskt visa att man försöker göra något åt saken men hur du än vrider och vänder på en halväten smörgås så kommer den fortfarande vara halväten.
Jag har även noterat att den utredning om skolstrukturen som gjordes för cirka ett år sedan skapade en kritikstorm mot utredaren eftersom det hotade bygdens skola och samhälle. Jag förstår er, men ur mitt perspektiv så handlade resultatet i utredningen om att vi inte har tillräckligt med pengar till alla skolor i Västerviks kommun, så antingen lägger vi ner för att förbättra situationen för skolan i Västerviks kommun eller så avdelas mer pengar så även landsbygdsskolorna kan vara kvar. Utfallet är fortsatt resursbrist för skolan i Västerviks kommun.
I den omtalade PWC-rapporten från 2018 fick konsultföretaget uppgiften att se över hur man genom omstrukturering kunde spara 50 miljoner på skolan. Många fastnade i de olika alternativen hur man kunde slå ihop skolor och skapa F-9 skola med mera. Jag fastnade i att, trots alla möjliga åtgärder, så kunde inte konsultbolaget lösa uppgiften att spara 50 miljoner. De lyckades bara spara 35 miljoner. Det gick inte att spara mer än 35 miljoner på skolan. Jag överlåter sista meningen till läsarens egna reflektioner.
Nu kan man ju då fundera på vad som hänt med den information som vi upprepade gånger lämnat till politiken i barn- och utbildningsnämnden. Att informationen inte skulle nått fram till högsta politiska ledningen hör ni ju själva att det låter ganska orimligt. Och trots detta så tillförs inte de resurser som behövs varken budget 2023 eller 2024. Så vad händer istället? Och vad ligger i ordet förtroende eller brist på förtroende?
Så innan alla börjar ifrågasätta, vinkla och vinna billiga poäng på min insändare så vill jag skicka med några hälsningar:
Till kommuninvånarna i Västerviks kommun vill jag bara säga tack för att ni orkade läsa. Och att jag är uppriktigt ledsen för att jag inte vågat stå upp för våra barn mer än vad jag gjort.
Till alla föräldrar vill jag säga att jag verkligen upplever att grundskolerektorer och grundskolechefen har försökt få det som behövs. Och jag kommer fortsätta försöka tills någon i organisationen inte längre har förtroende för mig.
Till Ewa Myhrén vill jag säga att jag verkligen hoppas att du får det erkännande du förtjänar. Du har fortfarande mitt och min skolas fulla förtroende. Jag vet att du har kämpat för oss rektorer, lärare, skolpersonal, föräldrar men framförallt elever. Jag tycker du visat så stort mod och ledarskap för det goda. Du kunde inte gjort det bättre och du kan gå stolt och rakryggad när du lämnar oss. Du är den sanna hjälten!
Grundskolerektor #1