"Jag och min man flyttade ut på landet utanför Hjorted för att ge våra barn vad vi trodde skulle bli en lugn uppväxt på landet", skriver insändarskribenten en om vad som senare skulle visa sig bli en ansträngd kamp mot vindkraftsbolag och markägare. Genrebild.
Till skillnad från många tyckare har jag själv intervjuat folk om vad det innebär att bo nära storskalig vindkraft. Inte de små verk som länge funnits på till exempel Öland, utan de monster på uppemot 300 meter som nu byggs.
Människor vittnar om hus som hamnar i självsvängning på grund av ljudvågorna så kudden vibrerar så man inte kan lägga ner huvudet när man ska sova. Det blinkar i rummen på nätterna trots mörkläggningsgardiner. Listan kan göras lång. Barn påverkas mest av alla och jag har pratat med desperata föräldrar vars barn skriker av ångest på grund av det skadliga infraljudet verken avger.
En kvinna berättade om sin son som vuxit upp i centrala Oslo med allt trafikbuller utan några sömnsvårigheter. När de sedan flyttade till familjens släktgård i Hälsingland fick han sådana ångestproblem att han i princip slutade sova helt och bara grät. De fick till slut överge gården och flytta och då försvann problemen. Människor vittnar om att de klagat över 1 000 (!) gånger till tillsynsmyndigheten utan resultat. Eftersom bolagen tillåts egenkontroll, vilket är helt vansinnigt, visar de de siffror som passar och klagomålen ignoreras.
Jag och min man flyttade ut på landet utanför Hjorted för att ge våra barn vad vi trodde skulle bli en lugn uppväxt på landet. Vi har lagt all vår tid och pengar på vår lilla gård och har hittills haft en god ekonomi med låg lånegrad. När vi senast pratade med vår bankman avrådde han oss däremot å det bestämdaste att låna pengar för att ens byta till de fönster bolaget har förutsatt att alla bostäder har i sina fiktiva bullermätningar. Detta eftersom vår fastighet kommer att förlora så mycket i värde. Ironiskt va? Vi grannar förlorar miljoner på det här utan möjlighet till kompensation, medan markägarna och bolag tjänar miljoner.
När vi boende protesterar mot att bli granne med industriell vindkraft frågar förespråkarna direkt vad vi tänker att Sverige ska ha för elförsörjning om vi säger nej. Som att vi vore egoistiska som säger så. Det är inte vårt ansvar att veta bara för att vi vill att våra barn ska må bra och vår ekonomi inte ska krascha. Jag jobbar med barn och har inte mer kunskap om energi än den jag tvingats ta till mig nu. Däremot ska jag i en demokrati, som Sverige sägs vara, skyddas mot ekonomisk exploatering av andra. Vem av er skulle stillatigande acceptera sådan här behandling?
"Jag och min man flyttade ut på landet utanför Hjorted för att ge våra barn vad vi trodde skulle bli en lugn uppväxt på landet", skriver debattören om vad som senare skulle visa sig bli en ansträngd kamp mot vindkraftsbolag och markägare.
Vet ni vad det värsta av allt är? Att vi, våra grannar och andra över hela landet lever i en ständig mardröm utan att det erkänns. Vissa tycker det är ok att skämta med oss om det och andra tror man ljuger. Mycket av det är på grund av den, vad jag anser, skeva mediarapporteringen. Folk vet inte hur det går till bakom kulisserna. Hur bolagen trakasserar och hotar de omkringboende att avskriva sig sina rättigheter. De som mår dåligt tystas ner eller anklagas för att ljuga. Jag menar att media lägger locket på. Visste folk hur det verkligen går till tror jag inte så många av er skulle tycka att det vore ok.
Allt jag vill och drömmer om är ett stilla liv på landet med min familj och att ge mina barn en framtid. Är det för mycket begärt? Vem tar ansvaret för att skydda våra lagstadgade rättigheter? Ja inte är det Statkraft eller Eurowind.