Prestigehunger bakom kriget i Ukraina

"Kriget har inte blivit vare sig kort eller segerrikt för de ryska styrkorna. Resurser, både materiella och mänskliga, förtärs. Istället för att stabilisera diktaturen har kriget skapat en enorm och internationell destabiliseringseffekt", skriver insändarskribenten.
"Kriget har inte blivit vare sig kort eller segerrikt för de ryska styrkorna. Resurser, både materiella och mänskliga, förtärs. Istället för att stabilisera diktaturen har kriget skapat en enorm och internationell destabiliseringseffekt", skriver insändarskribenten.

"Kriget har inte blivit vare sig kort eller segerrikt för de ryska styrkorna. Resurser, både materiella och mänskliga, förtärs. Istället för att stabilisera diktaturen har kriget skapat en enorm och internationell destabiliseringseffekt", skriver insändarskribenten.

Insändare 13 oktober 2022 06:11
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kriget fortsätter, vilket betyder att lidandet, blodspillan, lögnerna och anklagelserna fortsätter. 

I Ryssland har partiell allmän mobilisering proklamerats. Är det inte en självmotsägelse? Antingen är något allmänt eller inte. Det kan inte vara delvis allmänt. Putin har kategoriskt fastslagit att han aldrig kommer återlämna de områden i Ukraina som hålls av den ryska armén. Omvärlden kallar dessa områden ”ockuperade”. Efter i all hast framtvingade folkomröstningar föredrar Putin att kalla dem ”annekterade”. Den ukrainska ledningen fastslår lika kategoriskt att de inte kommer förhandla med ett Ryssland styrt av Putin. Därtill skickar de förnyade sonderingar till Nato. 

Här är min lilla tolkning av bakgrunden till det nuvarande läget, vad den kan vara värd. Orsaken till kriget är inte, som Putin påstår, att skydda en rysk minoritet mot ukrainskt förtryck, vilket låter misstänkt likt Hitlers förevändningar vid övergreppen mot Tjeckoslovakien och Polen. Kanske tror Putin helhjärtat på detta svepskäl, det är svårt att avgöra exakt hur långt han kommit bland vanföreställningarnas dimridåer.

Orsaken till kriget ligger i Ryssland, eller närmare bestämt, i Rysslands självpåtagna roll som stormakt och denna stormakts ställning gentemot grannarna och Nato. Drömmar – mardrömmar för utomstående – om imperiebyggande och fornstora dagar hemsöker de ryska makthavarna, likaså bitterhet över att nuet inte motsvarar de fornstora dagarna. Det är ena hälften av förklaringen, den andra hälften består av Putindiktaturens vilja att överleva och behålla makten. Ett kort och segerrikt krig skulle kunna ge prestige och popularitet, tysta oppositionens protester och säkra diktaturens auktoritet. 

Men kriget har inte blivit vare sig kort eller segerrikt för de ryska styrkorna. Resurser, både materiella och mänskliga, förtärs. Istället för att stabilisera diktaturen har kriget skapat en enorm och internationell destabiliseringseffekt. 

Således, varför ett krig? Längtan efter prestige och revansch. Och när en regim startar ett anfallskrig på grund av prestigehunger och revanschlystnad så bevisar det att sagda regim totalt saknar respekt för människoliv. 


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa