I september beskrev jag i en insändare hur man som patient kan trilla mellan stolarna om man bor i Vimmerby och ska ta sig till behandling på länssjukhuset i Kalmar – i varje fall när man som jag är hänvisad till kollektivtrafik och skulle inleda en behandling som består i att dricka en lösning med radioaktiv jod. Den här typen av sjukhusbesök är nämligen alltid schemalagda på fasta tider. 

Vad har hänt sedan dess? Jag ringde medicinmottagningen på Västerviks sjukhus den 13 december och fick då veta att jag inte står på någon väntelista dit, för behandling av min sköldkörtel. Ett flertal prover har dock tagits på Vimmerby hälsocentral, men jag har ej fått svar på dessa. Det verkar som om sjukvården fotfarande lever i tron att jag avbeställt min behandling i Kalmar utan anledning. Tydligen har man inte förstått att jag inte kan ta mig i tid till en behandling som startar klockan 9.00 på morgonen. I bästa fall anländer det tåg jag kan ta från Vimmerby till stationen i Kalmar klockan 9.00! Och sedan ska jag ta mig till sjukhuset och rätt avdelning.

Det har sagts att jag i Västervik skulle få alternativ behandling, men den ser ut att utebli eftersom jag inte finns på någon väntelista. Däremot har jag efter påstötning fått veta att läkare ska "ringa mig angående behandling". Varför? Medicinskt ansvariga ser väl om jag behöver behandling – och vilken den är. Det är väl bara att skicka mig en tid för denna behandling? Att i förväg lägga tid på att prata med en lekman som mig angående behandling förefaller mig fullständigt meningslöst.

För mig verkar det som om att jag blir bestraffad av vår sjukvård för att jag avbeställt en vård i Kalmar som jag omöjligt kan ta mig till i tid. Varför har jag ej fått reda på resultatet av de prover som togs för flera veckor sedan? Är de ok? Varför får jag i så fall inte veta detta? Om inte, om jag fortfarande har en sköldkörtel som inte fungerar tillfredsställande, varför får jag då inte den behandling som krävs?

Jag trodde i min enfald att jag i Sverige 2022/2023 har rätt till behandling om jag har en konstaterad sjukdom. Behövs vård ska den ju utföras, kan man tycka. När jag berättar denna historia för nära och vänner tror de mig nästan inte. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Och att utsätta patienter som kanske inte är i friskt tillstånd för resa på nära 30 mil tur och retur förefaller besynnerligt. Varför har ingen ansvarig tänkt på det innan man begär detta av äldre, kanske svaga patienter? Alla i vårt avlånga län kan ju inte bo i Kalmar med omnejd. Alla bör ju ha nära till vård. Och om man måste resa bör man ju kunna ta sig dit i tid, även om man är hänvisad till de alternativ som står till buds när man inte kan köra bil själv. Logistiken bör kollas.