Jag funderade länge och mycket på om jag skulle skriva det här, men jag vill inte klandra mig själv för att jag i efterhand tigit om stadens nya parkeringsstrategi.
Jag flyttade till Västervik från Tyskland för över två år sedan. Jag gillar verkligen staden och människorna här. Jag är dock oroad över vad som enligt min mening stadsförvaltningen för närvarande tar fel i frågan om parkering. Du behöver inte vara klärvoajant för att veta att det är fel väg.
Jag föreslår att stadsförvaltningen bara tar en titt på de små städerna runt Tyskland som har kört ut bilar från stadskärnan. Många av dem känns inte längre igen idag. Många affärslokaler står tomma eftersom ägarna fick ge upp efter att kunder hållit sig borta. Stadsbilden har förändrats negativt i många innerstäder och kunderna handlar på de så kallade ”greenfield sites”. Du kan parkera där bekvämt.
Tyskland har liknande väder som Sverige, särskilt i norr. Tror de ansvariga politikerna verkligen att svenska kunder kommer att gå flera hundra meter i hällregnet för att handla i stadskärnan? Åk till Tyskland så ser du att så inte är fallet. En ond cirkel börjar.
Håller sig kunderna borta, vilket var tydligt redan när byggarbetena genomfördes i Västervik, då dör detaljhandeln. Vad som följer är en själlös stad och en förlust av skatteintäkter. I ett av de tidigare reportagen i VT nämndes en studie – om jag minns rätt från bland annat Linköping. Den hävdade att cyklister och fotgängare spenderar mer pengar i staden än förare. Det kanske stämmer för en större stad där lokaltrafiken är bättre utvecklad, men i en liten stad som Västervik? En stad som har ett stort upptagningsområde!? Där människor är beroende av bilar och inte bara som pendlare? I denna stad vill stadsplanerare prioritera cyklar och även höja parkeringsavgifterna!? Hur oattraktiv ska staden bli?
Med risk för att upprepa mig: titta på tyska småstäder utan ideologiska glasögon. Detaljhandeln är död där det finns säkert många orsaker till den ekonomiska nedgången där. Men en av dem är fel transportpolitik.
R.K.