I VT den 3/1 januari ger tobaksavvänjaren Margareta Sandström ett flertal goda råd till sådana som vill så gärna fimpa, men misslyckas ändå. Tillåt min ringhet att presentera ett viktigt råd utifrån egen erfarenhet:
Redan innan 17 år var fyllda blev jag en beroende rökare. Av mycket naivt oförstånd. Jag skulle absolut inte röka, jag skulle bara lära mig den konsten eftersom min också sportande bästis kunde det. Han rökte. När jag lärde mig den “konsten” kom beroendet liksom på köpet. Fram till mina 40 år var jag en ganska stark rökare av både cigaretter och cigarrer.
Numera är jag rökfri sedan många år tillbaka. Rökbegäret kan vara en mycket stark kraft, men det är mycket viktigt att veta att det starka begäret inte är konstant. I början kommer topparna oftare, men de är inte konstanta. Det gäller bara att övervinna den kritiska stunden och sedan blir det bättre. Det är mycket viktigt att hela tiden vara medveten om att rökbegärets toppar går över för att sedan bli bättre. Och med tiden blir det allt glesare mellan rökbegärets “outhärdliga” toppar. Begäret frestar – ta bara en cigarett. Om man gör så blir det gärna återfall.
Utifrån egen erfarenhet (misslyckades många gånger att sluta att röka) vet jag att det är rökbegärets toppar som vållar mångas misslyckande. Man har mera kraft att stå emot det (förlåt) hemska begäret när man är medveten om att den mycket svåra stunden, med det kraftiga rökbegäret, snart går över. Då är det mycket lättare härda ut. Att använda något slags substitut för att mildra begäret är i bästa fall bara en halvlösning. Och halvlösningar är besläktade med risken för återfall. Viljan att sluta att röka är den viktigaste förutsättningen. Stort lycka till!