Stoppa nedskärningarna – våra barn förtjänar bättre i förskolan

Bilden är tagen på Förskolan Resedan i Västervik, som en illustration. Var skribenten arbetar är oklart.

Bilden är tagen på Förskolan Resedan i Västervik, som en illustration. Var skribenten arbetar är oklart.

Foto: Kjell-Arne Karlsson

Insändare2024-10-28 11:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag känner en djup oro och frustration över de planer som presenteras för förskolan i vår kommun. Dessa förändringar slår hårt mot både barnen och den engagerade personalen, och risken är stor att vår förskoleverksamhet inte längre kan uppfylla sitt viktiga uppdrag: att ge alla barn trygghet, utveckling och lärande.

För det första, att samla så många av kommunens barn på några få stora förskolor, med uppemot 150 platser vardera, är direkt olämpligt. Små barn behöver ofta mindre sammanhang för att känna trygghet och att få förutsättningar att utvecklas. Även om man hävdar att barnen delas upp i mindre grupper, är risken stor att den enskilda individen försvinner i mängden. Hur många människor kan ett barn egentligen möta under en dag i en sådan miljö utan att känna sig överväldigad? Det är inte bara barnens trygghet som står på spel, utan också deras förmåga att skapa meningsfulla relationer och känna sig sedda. 

För det andra, istället för att skära ner på personal och slå ihop grupper, borde fokus vara på att minska barngruppernas storlek och behålla den viktiga personal vi redan har. Om vi ska kunna följa Skolverkets riktlinjer som vi bör göra måste vi ha tillräckligt med pedagoger på plats. Färre barn per pedagog innebär att vi kan ge varje barn den tid, omsorg och uppmärksamhet de förtjänar. Det är då vi kan skapa en trygg miljö där barnen kan utvecklas optimalt, både socialt och kunskapsmässigt.

Som det ser ut nu tvingas vi istället hantera en vardag där verksamheten är nedpressad till bristningsgränsen. Vi gör vårt bästa varje dag, men med ständigt färre resurser riskerar vi att endast “överleva” arbetsdagen, snarare än att verkligen kunna fullfölja vårt uppdrag att ge barnen de bästa förutsättningarna. Dessa nedskärningar visar på en uppenbar brist på barnperspektiv! Kommunens prioriteringar verkar uteslutande styras av ekonomiska överväganden, där barnens bästa glöms bort. Förskolan är inte en plats där vi ska spara in på kostnader. Det är här grunden läggs för barnens framtida lärande och livskvalitet. Varje beslut som fattas idag kommer att påverka våra barn under lång tid framöver. Jag uppmanar er, som ansvariga politiker, att omvärdera dessa beslut. Lyssna till oss som arbetar inom förskolan varje dag och som känner barnens behov. Låt oss arbeta med barnen, inte mot systemet. Våra barn förtjänar bättre- och det är vår skyldighet att ge dem det.

Oansvariga uttalanden skapar oro och vi orkar inte mer. Att ni som beslutsförfattare ens går ut i media och talar om att lägga ner flera av våra förskolor, vad tror ni att det gör med oss som arbetar i verksamheterna? Dessa uttalanden skapar en enorm oro, inte bara för våra jobb utan också för barnens framtid. Ska vi behöva gå runt och oroa oss för att vi inte kommer att ha ett jobb att gå till om ett år? Tack för den!

Det är tydligt att ni inte tänker på vad dessa offentliga uttalanden gör med oss som jobbar längst ner i hierarkin, eller med föräldrar som lämnar sina barn hos oss varje dag. Ni skapar en fruktansvärd osäkerhet och stress för alla inblandade. Att ni dessutom säger att det inte finns pengar och att det måste sparas, är fullkomligt oansvarigt. Det ni inte verkar förstå är att dessa besparingar kommer att leda till att ni står med stora förskolor men utan personal! Vi som arbetar i förskolan orkar inte mer! Vi har nått en gräns där vi inte längre kan bära tyngden av ytterligare nedskärningar. Många av oss älskar vårt yrke och har känt en stolthet för det, men vi blir utbrända och känner oss utbytbara. Ni tvingar bort oss från en profession vi brinner för. Hur ska ni kunna driva dessa stora förskolor om ni inte har personal kvar? Vem ska ta hand om era barn då? Vi orkar inte längre, och vi kan inte stå ut med att bli pressade ännu mer. Det är dags att tänka om och visa respekt för våra barn och deras framtid men även för oss som faktiskt gör jobbet! Utan oss faller systemet.

En anonym förskollärare