Det är tack vare språket som vi människor kan förstå vår omvärld. Därför är språket det kraftfullaste av alla verktyg för maktutövning.
Språkets makt kan användas i positiva och negativa syften. Exempel på det förstnämnda är nya titlar för att höja statusen på olika yrken. Dagisfröknar ska tilltalas pedagoger och den extremaste omdöpningen gäller assistenter och handläggare inom offentlig sektor. De heter numera strateger. Ordets ursprungliga betydelse är härförare, fältherre (saob.se).
Språket används även för att trycka ned andra. Ett pågående fall är huvudstadens omtolkning av begreppet landsbygd. Dess egentliga betydelse är område utanför stad, associerat till skog, ängar och kossor. Den träffsäkraste beskrivningen är område med lantbrevbärare.
Innebörden har förändrats till hela Sverige utanför Stockholm med kranskommuner. Förr hette det landsorten och Västervik omnämndes som stad. Numera är alla som inte är skrivna och betalar skatt i huvudstaden att betrakta som bönder, vilket avspeglar sig i riksmediernas rapportering och statliga utredningar.
Betydelseglidningar fortplantar sig till bestämmelser, förordningar och lagar. Det är på väg att hända med ordet landsbygd. I EU:s landsbygdsutvecklingsprogram, administrerat av Jordbruksverket, har Västervik upphört att vara stad. Enligt EU:s och verkets definition är hela vår kommun landsbygd. Den enda stadsbebyggelse som anses finnas i länet är Kalmar och Nybro.
Den här typen av glidningar kan på sikt bli förödande. Se bara på sjukvården. Enligt den uppgörelse som träffades vid sammanslagning av länets två landsting skulle det finnas två länssjukhus, Kalmar och Västervik. Utan politiska beslut började Kalmar kalla sig för länssjukhuset vilket med tiden har blivit etablerat. Det leder till återkommande krav på att resurser ska centraliseras till länssjukhuset.
Därför är det viktigt att göra motstånd mot huvudstadens försök att förvandla resten av Sverige till en enda stor landsbygd. Västervik fick sina stadsrättigheter 1433 och är fortfarande en stad.