Våra politiker blir alltmer egocentriska och uttrycker sig nästan alltid i jag-form. Jag vill, jag kan, jag avser, och så vidare. Exemplen är många och det senaste står vårt kommunalråd Tomas Kronståhl för. Han säger till VT 18/1 2017: "Jag är inte beredd att omprioritera!"
Kanske har jag missförstått hela det politiska etablissemanget? Men är inte dessa politiska företrädare också ledare för ett politiskt parti, där ett antal medlemmar säkert har åsikter och värderingar som de förhoppningsvis vågar uttrycka och stå för. Därför vore det väl både adekvatare och betydligt ödmjukare att som ledare i stället säga: "Vi får ta en diskussion inom partiet och se vad medlemmarna har att säga i frågan."
Eller är det så illa ställt i våra olika partier att de är så toppstyrda av sina ledare att denna aspekt inte finns på agendan?