Ännu ett utvecklingssamtal på högstadiet där jag och min ungdom möts av besked från lärare att skolan inte har pengar för att kunna skapa mindre undervisningsgrupper och individualisera undervisningen utifrån elevernas behov. Varken hög-, låg- eller normalpresterande elever får sina undervisningsbehov tillgodosedda. 

Elever som inte är intresserade av undervisningen, eller som har svårt att vara tysta, respektera läraren och elevers önskemål om studiero i klassrummen hanteras genom att bli ombedda att lämna klassrummet. Om de inte lämnar klassrummet till korridoren kan lärarna handgripligen ta ut eleverna. Om läraren är tillräckligt stark, tillräckligt bestämd och har tillräckligt med ork för att fysiskt förflytta dessa elever, som är närmast vuxna i sina kroppar. 

Vad väntar då dessa elever i korridorerna? Ja, det finns inga särskilda undervisningsgrupper, det finns det inte pengar till. Möjligen kan mentorn försöka undervisa i korridoren, men sannolikheten för att det ska fungera ter sig minimal. Rollen som mentor verkar ha blivit att försöka hjälpa till att skapa ordning i klassrummen eftersom vissa elever inte har respekt för den undervisande läraren.

För normal- och högpresterande elever som vill lyckas i skolan är arbetsmiljön katastrofal. Elever går runt, pratar och stör och lyssnar inte på läraren vilket gör att undervisning blir mycket lidande. 

Snälla politiker, gå till högstadieskolan och följ med eleverna en hel dag i skolan, ät skolmaten, följ med hela dagen även på rasterna och i kafeterian. Se, hör och känn elevernas arbetsmiljö. Följ gärna med en lärare under en dag också. Eleverna kan inte själva välja sin arbetsmiljö på det sätt som vuxna kan genom att byta arbetsplats. När det inte finns ekonomiska resurser till att skapa en fungerande skola får det mycket allvarliga konsekvenser både på kort och lång sikt.

Barn och unga lider av svår psykisk ohälsa i dagens samhälle och jag vill påstå att en hel del beror på miljön i skolan. På kort sikt får vi elever som är sämre förberedda för gymnasiet eftersom undervisningen blivit haltande och dessutom riskerar vi att förlora elever som får flera F. När elever misslyckas i skolan finns en överhängande risk för att hamna i fel sammanhang. Sammanhang som kan innebära droger och kriminalitet, ett sammanhang som kan ge bekräftelse och kärlek som inte skolan klarat att göra. 

Kommunens politiker måste ta ansvar för att ge skolan mer ekonomiska resurser för att kunna skapa en skola för alla. För både de elever som har lätt och svårt för att ta till sig undervisningen. Alla elever har lagstadgad rätt till studiero och det är huvudmännen som ska säkerställa att skolan klarar detta. Vad kan vara viktigare i kommunens budget än att satsa på skolan och eleverna som är vår framtid?

Jag läser i tidningen att man bland annat satsar flera hundra miljoner kronor på att skapa en multiarena. Det är bara ett exempel. Vi har lagt miljoner på en flygplats som inte används. Kan vägar och byggnader anses viktigare än människor? Politiker har ansvar för att se helheten i budgeten och måste börja prioritera barn och unga genom att ge mer pengar till skolan, så rektorerna kan skapa en skola för alla med de resurser och undervisningsgrupper som behövs.