VT berättade på nyhetsplats i förra veckan att Västervik fortsätter sjunka i Svenskt Näringslivs rankning av företagsklimatet, både i absoluta tal och i relation till andra kommuner.
Ska vi vara bekymrade? Troligen inte. Undersökningen har för många och stora felkällor.
1. För få respondenter för att det ska vara möjligt att dra några slutsatser om företagsklimatet i kommunen.
2. För små skillnader för att det ska vara meningsfullt att jämföra kommunerna med varandra.
3. Tre sorters företagare blandas i undersökningen. Det är anställda som kallar sig företagare, anställda med hobbyföretag och riktiga företagare som försörjer sig och andra med personligt ansvar.
Sannolikt är andelen tjänstemän i urvalet större i storstadsregionerna än på landsorten. Bara detta förhållande gör att resultaten i undersökningen inte är jämförbara och förklarar varför tjänstemannatäta kommuner nära storstäder, som Solna, Vellinge och Sollentuna, år efter år hamnar i topp.
En följd av att kommunerna tävlar med varandra i undersökningen kan bli att faktorer som gynnar tjänstemän beaktas i sådan grad att det missgynnar riktiga företagare. Hög placering i Svenskt Näringslivs rankning kan paradoxalt nog leda till sämre företagsklimat.
Vad ska Västervik göra? Bortse från undersökningen och lägg kraften på att bemöta varje företag utifrån deras behov.