De flesta minns säkert ”Hyllan-affären”, restaurangen i ishallen som kommunen köpte för miljonbelopp av hockeylaget förra våren. Köpet genomfördes trots att det visade sig att kommunen redan ägde restaurangen. Nu är pengarna slut och klubben ber kommunen om två miljoner till. Visst ska kommunen stödja ungdomsidrotten och göra det möjligt för fler att röra på sig. Men vuxna människor kan allt betala för sina egna fritidsintressen.
Västerviks IK menar att kommunen borde ge dem två miljoner som kompensation för att kommunen inte gett klubben en större ishall. Men man kan undra vad de ska med en större hall till. Problemet är nämligen inte att hallen är för liten utan att klubben lockar allt färre besökare till matcherna. Årets publiksnitt är ännu sämre än förra årets, och redan då rapporterade tidningarna om allt färre besökare på matcherna. Hallen är långt ifrån fullsatt ens under avgörande derbymatcher och man ligger i botten i hockeyallsvenskan vad gäller publiktillströmning. Inte ens fritt inträde och gratis korv verkar vara nog för att det ska bli fullsatt.
När kommunen köpte restaurangen i ishallen som de redan ägde var det bara Vänsterpartiet som protesterade. Så småningom anslöt sig även liberalerna. Nu är det dags igen. Västervik sponsrar redan hockeyn med stora summor, direkt genom kommunen och genom de kommunala bolagen. Snart får politikerna ta ställning till om Västerviksbornas pengar gör störst nytta i skolan och äldreomsorgen eller om de istället ska läggas på hockeyn.
Politik handlar om att prioritera. Uppenbarligen tycker varken tillräckligt många kommuninvånare eller näringslivet att hockeylaget är så viktigt att de själva är beredda att stå för notan. Som kommunpolitiker borde man ställa sig frågan om det offentliga verkligen ska ta en kostnad som ingen är beredd att betala med sina egna pengar. De flesta kan nog vara överens om att politikerna borde vara lika sparsamma med våra gemensamma medel som vi är med våra egna.