I stället för att ta närmaste vägen med Tjustbanan från Västervik till Linköping tvingades vi nu åka en stor omväg ända bort till Nässjö med buss och därefter tåg till Mjölby, där vi bytte till Bergslagståget mot Örebro för ytterligare ett byte. Åtta timmars resa blev det.
Hem hade vi ändå tänkt åka med tåget från Linköping. Men icke. Den och fler turer har nyligen ersatts med buss, som sakta rullar hemåt i den täta trafiken. Virkesbilar, långtradare och husvagnar gör ju inte resan särskilt snabb eller nöjsam. Vi hade mycket hellre åkt med tåg på den vackra Tjustbanan. Med större komfort och mer plats för benen. Så ser det ut när de små, viktiga tåglinjerna ”svälts ut” och resandefrekvensen tunnas ut. Som sedan blir ett argument för ännu färre turer och i slutändan nedläggning.
Bedrövligt är ordet. Inte så underligt att fler tar bilen, tvärtemot vad klimatet kräver. Här läggs miljoner kronor i underhåll på Tjustbanan och nya tågvagnar är på gång – och så används inte linjen som tänkt. Men vi tänker även i fortsättningen försöka åka tåg i hopp om att KLT begriper att många vill åka kollektivt på den banan som finns och som förhoppningsvis rustas upp undan för undan. Är det för mycket begärt att SJ och KLT försöker underlätta kollektivresandet på befintliga tåglinjer, inte försvåra för de som inte vill använda bilen mer än nödvändigt!?
Mest synd tycker vi det är för långpendlarna på Tjustbanan som tvingas åka buss på riksväg 35 vareviga dag.