I lördagens VT (10/1) kunde vi läsa om Kustpilens fortsatta tågbrist och dess konsekvenser. Varken för VT:s läsare i allmänhet eller för oss pendlare i synnerhet var detta någon nyhet. Vi pendlare är vana vid inställda tåg, ersättningsbussar och förseningar. Men vi är ett luttrat och tåligt släkte och vi är nog många som är glada bara vi kommer fram, om än något försenade.
Mot denna verklighet ter sig KLT:s prishöjningar synnerligen märkliga, ja, faktiskt helt orimliga. I tider av nollinflation höjer KLT gladeligen priserna rejält. På mindre än tre år har priset för 30-dagarskortet Västervik-Linköping höjts med 51 procent. Ja, med 51 procent! 2012 kostade 30 dagarskortet 1440 kronor. I december 2013 höjdes det till 1845 kronor och från och med nyåret kostar det 2175 kronor. Är det inte förvånande, att ett företag som så ofta misslyckas med att leverera det som kunden har betalt för höjer priset med 51 procent på tre års tid?
Jag hoppas att KLT:s prispolicy snarast blir föremål för VT:s grävande och granskande journalistik. Politikerna bör också fundera över vad detta innebär för Västerviks attraktionskraft för yrkesverksamma permanentboende och därmed ett ökat skatteunderlag.
PS. Tågvärdarna på Kustpilen, anställda av Veolia, gör ett fantastiskt jobb! De bemöter vänligt irriterade eller oroliga passagerare när problem uppstår. Tågvärdarna får inte veta något från KLT i förväg om ändringar i tidtabell eller prislista. På allas frågor kan de endast svara ”Tyvärr, vi har inte fått någon information om detta”. En uppmaning till KLT:s ledning: Uppskatta tågvärdarnas insats när ni missar att leverera och informera dem i förväg om förändringar. DS.