I veckan skrevs det artiklar i lokalpressen om klätterturismen i Västervik och dess potential att växa. Det finns fler aspekter på bergsklättring i dess olika varianter än att den gynnar Västerviks turism.
Fina klipp- och klättermiljöer är ganska ovanliga även om det i Västerviks kommun kanske finns relativt fler än på andra håll i landet. Vid dessa klippmiljöer finns ofta både känsliga och ovanliga djur- och växtarter och det är inte alltid som klättraren tar tillräcklig hänsyn till detta.
Under våren häckar till exempel fåglar på klippavsatser och i bergskrevor. Bara en liten störning kan innebära att fågelföräldrarna överger ungarna som då inte kommer att överleva. Några hotade fågelarter, speciellt pilgrimsfalk och berguv, häckar i bergsbranter – bergsbranter som ibland upplevs som häftiga och utmanande för klättrare.
Enligt artskyddsförordningen (ingår i svensk lag) är det förbjudet att ”avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder”. Ordet ”avsiktligt” skall tolkas så att även om aktivitetens direkta syfte inte är att skada djuren, så bryter man mot lagen eftersom man är medveten om att man genom verksamheten kan störa djuren. För fallet berguv bryter man därför alltid mot lagen närhelst under året man klättrar vid en häckningslokal.
Tjust fågelklubb har under en följd av år inventerat berguv i kommunen och har bra kunskap om vid vilka berg uven häckar. Eftersom det finns konflikt med klättringsintressen vid några av bergen har vi från fågelklubben haft möten med representanter från Västerviks klätterklubb och Smålands klätterförbund.
Idag har vi förhoppningsvis en god samsyn över var och när klättring inte skall bedrivas. Vi förväntar oss att klubbarna kontaktar oss om nya platser för klättring planeras.
Klättring är en del av svenskt friluftsliv och ju fler människor som är ute i skog och mark desto större blir opinionen för att bevara värdefulla naturmiljöer och för att skydda hotade arter.