Redan innan du föddes fick förmodligen dina föräldrar omsorg genom mödravården. Förlossningen och/eller eftervården skedde sedan troligen på någon klinik inom den allmänna sjukvården. Från din födelsedag och fram till att du fyllt 16 år (eller ännu längre) utbetalades ett månatligt barnbidrag så att dina föräldrar fick hjälp med att sörja för dina behov av bland annat mat och kläder. Under din uppväxt fick du vaccineringar mot olika barnsjukdomar på barnavårds-centralen och du kanske också fick en plats inom förskolan till en starkt reducerad kostnad.
Därefter erbjöds du en kostnadsfri utbildning under minst nio år och därtill fri lunch i skolan under denna tid. Såväl under barn- och ungdomsåren (som under resten av livet) har du dessutom kunnat anlita en starkt subventionerad sjuk- och hälsovård genom det ”allmännas” försorg.
När du (i genomsnitt först i 20-årsåldern) sedan börjar förvärvsarbeta med stöd av den utbildning som du alltså erhållit enligt ovan, börjar det bli dags att betala tillbaka på den ”kredit” som vårat välfärdssamhälle har investerat i dig under drygt två decennier. Det är nu – och först nu – som du börjar betala skatt.
När folk påstår att: ”jag har betalat skatt i hela mitt liv” , så är det alltså ett falskt påstående. Men det används tyvärr ofta för att uttrycka en vanföreställning om orättvisor i förhållande till de läkare, ingenjörer och andra välutbildade invandrare som kommit till oss och erbjuder sina yrkeskunskaper vilka redan betalats från annat håll.