Varför inte satsa de pengarna på något som verkligen är nödvändigt istället – skolan. Både för elever som det går ganska bra för, men särskilt för elever där behoven är stora. Elever som är självgående klarar sig ofta ganska bra. 

Det sägs ofta, att om du har ett barn med NPF-diagnos (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar), så måste du vara en tiger. Minst sagt. Du behöver dessutom oftast mitt i allt du ska göra hemma på kvällen, efter jobbet, med ditt barn, arbeta med uppgifter som inte klarats av under dagen. Och kanske det finns fler barn att ta hand om samtidigt. 

Önskan vore väl att skolansvariga vore samma tigrar, så att föräldrar inte ska behöva slåss för sina barns rätt till kunskapsutveckling. För det står i skollagen. Alla barn har rätt till det.

Det finns särskilda enheter inom grundskolan, där elever som fått utredningar med NPF-diagnoser av skilda slag kan få delta, då de kan ha svårt att koncentrera sig på inlärning i en miljö med mycket ljud, stoj, stim, bråk etc. Många barn klarar det, men inte alla. NPF-diagnos är ett paraply, vilket inte inryms i en liten beskrivning. Dock nog så svårt för barn som drabbats av det. Det kan drabba vem som helst. Ingen har facit innan. 

I Västervik finns enligt uppgifter endast tolv platser tillgängliga för att några utvalda barn ska kunna få regelrätt utbildning enligt lag, med kunniga och erfarna specialpedagoger som ger dem rätt verktyg. Jag har förstått att de barn som fått komma in upplevt stora framsteg och glädje över att äntligen lära och utvecklas. Istället för att känna utanförskap och nederlag, och dessutom kanske bli mobbade. 

Här handlar det egentligen bara om rätt pedagogiska handledare, lärare och rektorer, som kan göra livet bra för de eleverna. Med en framtid att se fram emot. Istället för tvärtom. Vis av erfarenhet av undervisning och möten med elever där unga människor inte blivit förstådda i sina inlärningsproblem i unga år, och därvid fått många år av sina liv mer eller mindre förstörda, anser jag att politiker i Västerviks kommun borde satsa precis alla pengar som någonsin är möjliga, till bra skolor för alla.

Ta vara på de barn och ungdomar som egentligen endast behöver rätt pedagoger, inget annat. De barnen och ungdomarna kan bidra till stor utveckling med kanske otroligt smarta kunskaper att dela med sig av inför framtiden. Vem vet? Men framförallt för sin egen personliga utveckling och tilltro till sig själva och sitt kunskapsinhämtande inför att leva ett vuxet liv.