När jag som vuxen fick diagnosen Aspergers syndrom, trodde jag att rätt hjälp skulle ges av samhället, men tvärtom möttes jag av många hinder. Mitt i en tid som skulle kunna vara min mest aktiva arbetsperiod, vill Arbetsförmedlingen att jag ska gå i förtidspension. Detta trots att Försäkringskassan oftast avslår en sådan begäran.
På Arbetsförmedlingen lyssnar de inte på vad jag vill arbeta med, vad jag har för kunskap eller arbetslivserfarenhet. Att jag har Aspergers syndrom innebär att jag är normal- eller högbegåvad. På Arbetsförmedlingen finns inte tillräckligt med kunskap om detta och andra funktionshinder.
Jag har varit mycket ledsen och haft ångest för att jag blivit illa behandlad. Jag lider med andra i en liknande situation som min. Det är en bortglömd grupp i samhället.
Jag vill att regeringen och våra kommunala politiker satsar betydligt mer resurser på den här målgruppen. De måste sluta köra över oss. Man får kämpa så mycket för att visa vad man kan och man blir inte trodd när det gäller vilken kompetens man har.
Min högsta önskan är att vara självförsörjande, men de vill förtidspensionera mig eller försöka få mig att studera trots att jag redan har en utbildning och vill ha praktik och jobb.
Jag får en känsla av att politikerna trycker på för att sätta människor i studier eller förtidspension för att de vill bli av med oss. Att det är enklast så och kanske för att de tror att det blir billigare för samhället. Och för att ”snygga till siffrorna i statistiken”.
Det känns som det är mitt fel att jag har Asperger. Alla ska vara ”normala” och inte avvika i samhället. Men jag är ansvarstagande, plikttrogen, vill lära mig nya saker och har en hunger efter att försöka få ett jobb.
Politikerna måste kontinuerligt öka kompetensen för all skolpersonal, öka lärartätheten och tillgodose möjligheten till mindre klasser. All personal på Arbetsförmedlingen behöver utbildning för att kunna ge rätt stöd, men också för att kunna ha ett bra samarbete med andra instanser.
Det måste också bli enklare för arbetsgivare att anställa människor med psykiska funktionshinder. Många arbetsgivare har inte tillräcklig kunskap. Som det är nu slösar samhället bort pengar och kompetens. Det är oacceptabelt!