Nu är sommarlovet slut!
Barn vill springa, sommaren lockar fortfarande. Barn vill röra på sig, inte sitta stilla. Barns hjärnor längtar efter upptäckter, så vem vill egentligen sitta ner? När kunskap kan uttryckas på så många sätt, samtidigt som man har roligt...
Men det har alltid varit samma visa. Sitt stilla. Jobba på. Tyst och följ instruktionerna.
I skolan förväntas du göra som det alltid gjorts, annars får du höra att du gör fel.
Priorer och lärjungar, en hierarki som existerat sedan skolan byggdes och en plats där vissa barn blev osynliga. Vissa fick beröm, andra straff. Vissa fick höra: "Du är bäst i klassen". Vi graderar, vi bedömer och ger upp.
Vad är detta för vansinne?
Om någon vågar ifrågasätta, kan det sluta illa eller bara nonchaleras. Men skolan visar år efter år en "skuta" som navigerar åt fel håll. Betygen sjunker, barn far illa på olika sätt, och då bestämmer politiker att ändra betygsystemet?
Jag undrar, när ska vi förändra på en mer grundläggande nivå? Barn behöver lära sig på andra sätt. Det verkar som att det här sättet inte fungerar så bra. Politiker som själva gått i skolan en gång, de var de som klarade sig bäst. Men de tror att allt måste vara som det alltid varit. Ingen vågar ifrågasätta, rädslan är stor för att bli hånskrattad åt och tystad.
Jag tror att barn borde lära sig genom lek och rörelse. Spela rollspel med ämnen som varierar och ha fyra lärare som samarbetar i varje klass. Var utomhus, lär dig sociala samspel och mer praktik. Jag tror på att lära ut empati, omtanke och praktiska färdigheter. Jag tror att om skolan ger mer frihet under ansvar, så skulle barnen vara mer motiverade att gå till skolan.
Var i världen trivs barn bäst hur ser skolan ut där? Kan vi ta del av det?
Helene Lindell