Den 6 november 1881 höll skräddaren August Palm ett tal under denna rubrik på Hotell Stockholm i Malmö. Talet sammanföll med Sundsvallstrejken och innehöll en rasande appell för social rättvisa. Den politiska utvecklingen under Tidöpartiernas styre i Sverige gör att frågan torde kunna upprepas.

Budgetpropositionen har helt nyligen redovisats och innebär omfattande skattesänkningar vilka är mycket ojämnt fördelade. De som tjänar allra mest får också de största skattesänkningarna, Moderata företrädare framhåller de dynamiska effekter detta skall få för samhällsekonomin och att alla borde känna tillfredsställelse därvid. Statsministern framhöll själv att detta för en sjuksköterska skulle innebära 9 000 kronor mer per år. Att han valde att redovisa siffran på årsbasis beror sannolikt på det låter mer än de 750 kronor per månad som det de facto innebär.

Som vanligt när ekonomisk politik bedrivs är man helt upptagen av olika ekonomiska modeller och matematiska jonglörkonster. Vad som missas (eller att man medvetet bortser från) är de dynamiska aspekter en ojämn inkomst- och förmögenhetsfördelning har på samhälle och samhällsutveckling i övrigt.
En mångfald epidemiologiska studier visar att alltmer ökande klyftor i ekonomiskt hänvisande bidrar till försämrat hälsotillstånd för många grupper med bl a minskad genomsnittlig livslängd som följd, ökad barnadödlighet, ökad social oro och tilltagande brottslighet. Detta händer i princip oavsett vilket politiskt system som råder; man har noterat skillnader mellan olika stater i USA, samma mellan olika regioner i Kina. Listan kan göras längre.

Den intresserade hänvisas till Richard Wilkinson och Kate Pickett ”Den inre ojämlikheten” (Originalets titel: The Inner Level), Karneval förlag 2018.

Den ekonomiska politiken kommer alltså att ytterligare dra isär vårt samhället mot ökad ojämlikhet.

Samtidigt ökas hyrorna med i genomsnitt 5 procent. De prishöjningar som inflationen drivit fram brukar inte minska. Minskade bidrag till föreningar och ideella organisationer slår mot de med redan pressad ekonomi; konkret kommer lokaler att fattas för repetition för lokala band, studieförbunden får minska sin verksamhet. Den solidaritet som tidigare ekonomisk funnits skattevägen försvinner och följden blir att endast de med tillräckligt höga inkomster har råd att köpa dessa tjänster. Det är lätt att inse att statsministerns räkneexempel ovan inte ger mycket utrymme för någon avsevärd ekonomisk stimulans för merparten av skattebetalarna.

Fråga: Vad gör oppositionen? Att rikta sig med frågan till det största oppositionspartiet känns naturligt. Finns en verklig oppostion så träd fram! Noterbart är att i många frågor gällande brottslagstfitning/kriminalitetsbekämpning och migration har socialdemokraterna röstat med Tidöpartierna. Splittringen inom vänstern tycks försvåra ett auktoritativt förhållningssätt. Vår utveckling och fördelningsmetod kan styras! Allt är inte marknadens ”osynliga hand” som traditionella libertaner hänvisar till.

Så Hvad vilja Social-Demokraterna?

Stig Eriksson, Västervik